När det blev känt att moderaterna tillsatt en arbetsgrupp för att närmare staka ut riktlinjerna för partiets migrations- och integrationspolitik och att en av punkterna för denna arbetsgrupp uppgavs vara att även lyfta upp volymfrågan (det vill säga antalet) på bordet, tog det inte lång tid förrän kritiker höjde sina röster och Sverigedemokraterna anklagade Moderaterna för åsiktssnylteri.
Från Moderaterna skickades migrationsminister Tobias Billström ut för att bemöta kritiken. Och det gjorde han med bravur. Även om Reinfeldt därefter sett sig tvungen att går ut och "korrigera" Billströms uttalande.
Låt mig vara tydlig, lika tydlig som Billström har varit. Sverige ska fortsätta att ta sin del av ansvaret för de människor som av omständigheter de inte rår över tvingas söka boende och skydd utanför sitt hemland. Precis som Billström uttryckte det, och som det står i riktlinjerna för den moderata arbetsgruppen, så berikas Sverige av invandringen. Vi behöver alla människor. Med det sagt – låt oss skilja på äpplen och päron.
Vad Billströms uttalande om minskad invandring handlade om var inte att Sverige skulle stänga sina gränser. Det handlade inte om att Sverige inte skulle ta sitt ansvar eller att Sverige inte ska ställa upp för dem som behöver. Men sett utifrån ett EU-perspektiv tar Sverige ett betydligt större ansvar än många av de övriga medlemsländerna.
Varför då? I förhållande till övriga medlemsländer är det endast Frankrike och Tyskland som tar emot fler flyktingar än Sverige. Sverige ligger på tredje plats i EU. Ändå är Sverige, varken till yta eller befolkningsmängd, EU:s tredje största land.
Vi tar alltså ett mycket större ansvar än många övriga länder. Igen, detta handlar inom om människorna i fråga, människorna i fråga är aldrig ett problem. Däremot blir det en fråga som är viktig för den EU-politiska dagordningen. Hur skall EU kunna förvänta sig ett gott samarbete mellan medlemsländerna om inte alla lever upp till sina åtaganden och tar ett gemensamt ansvar?
I internationella sammanhang har det hänt mer än en gång att Sverige har svarat ”hur högt?” när andra länder sagt ”hoppa”. Bevekelsegrunderna till det har måhända varit goda emellanåt, men visst har det hänt. Gladeligen sväljer vi det mesta från USA och när EU kräver något så gör vi oftast lite mer än vad som efterfrågas.
Några av de kritiska röster som höjdes mot Billström uttalade att problemet är integrations- och inte migrationspolitiken. De kritiska rösterna blandar äpplen och päron och de enda som vinner på det är Sverigedemokraterna som kan fortsätta med sin retorik och politik som i grund och botten handlar om att det är människorna från andra länder som är ett problem och en belastning och ingenting annat. Ett synsätt som Billström varit mycket tydlig med att trycka tillbaka till Sverigedemokraternas ringhörna. Och i den står de själva.
Den integrationspolitik som har varit dominerande sedan 1990-talet har inte fungerat. De som har förlorat på det är människorna som varit föremål för den. Ansvaret därför är statens. Integrationspolitiken måste förändras men det innebär inte att migrationspolitiken inte också behöver ses över.
Det är det som Moderaterna, med sin nya arbetsgrupp, nu ska göra. Äntligen tar man bladet från munnen och vågar ta debatten och därmed också varje möjlighet att ge Sverigedemokraterna och deras illa dolda förvrängda människosyn svar på tal. Billström har slutat säga ”hur högt” till EU. Bra gjort!