Socialdemokraterna kallar sig själva för ”framtidspartiet”. Det är en viktig del av partiets självbild att stå för modernitet och framstegstro.
Därför är det märkligt att den politik för jobb och företag som mejslas fram under S-kongressen är hopplöst föråldrad och sitter fast i det gamla.
Själva anser Socialdemokraterna att de har tänkt om kring företagande och näringsliv.
Mikael Damberg poängterar under en presskonferens att flera kongressmotioner för första gången handlar om riskkapital, för att journalisterna ska förstå hur näringslivsvänligt det gamla arbetarpartiet har blivit.
ffekten är snarare att bilden av S före Löfven som företagsfientligt bekräftas.
Även om Löfven har lyckats dämpa de rent företagsfientliga idéerna saknar partiet fortfarande förståelse för näringslivets, och i synnerhet de mindre företagens, villkor och förutsättningar.
Småföretagen sägs nu vara S nya fokus, men modellen är besvärande lik den industripolitik för storföretagen som S drev under rekordåren.
Nyckelordet är ”samverkan”, och genom en oändlig rad av samverkansråd, handslag, innovationsråd och regionala utvecklingsråd ska staten, näringslivet, facket och akademien på något magiskt sätt skapa innovationer, företag och jobb.
S skriver till och med att ”vi” behöver utveckla nya produkter, som om Löfven själv ska ägna sig åt ingenjörs- och uppfinnararbete.
Att staten och kapitalet på detta sätt sitter i samma båt fungerar kanske för storföretag, som har resurser att låta avlönad personal ägna hela arbetsdagar åt att ”samverka” med fack och politiker.
För småföretagare är läget ett annat: de behöver ägna all arbetstid åt själva företaget och vill hellre ha klara, enkla regler och låga skatter från politikerna än ständiga samtal och möten.
Det får småföretagen inte av Socialdemokraterna.
Tvärtom vill partiet höja bolagsskatten, restaurangmomsen och arbetsgivaravgiften för unga samt sänka Rut-avdraget.
De småföretag som av S anses ha tillräcklig ”utvecklingspotential” kan förvisso få skattemedel i form av nyföretagargaranti och exportstöd, men det är ingen djärv gissning att de flesta företagare hellre vill ha lägre skatter för alla än att företag som vinner S gillande ska få skattestöd.
Hämtad från gårdagen är även S syn på arbetsmarknadens villkor. Det ska bli svårare att visstidsanställa eller anlita bemanningsföretag, heltid ska bli en rättighet och Las-reglerna skärpas, för att bara nämna några idéer från partistyrelsen.
De tycks ha missat att globaliseringen och den internationella konkurrensen ställer allt högre krav på företag att vara flexibla och snabbt kunna ställa om.
Strukturförändringen på arbetsmarknaden kan inte lagstiftas bort utan att det får kännbara, negativa effekter på antalet arbetstillfällen i Sverige.
Att Socialdemokraterna under Löfven inte är öppet företagsfientliga hela tiden är ett steg i rätt riktning. Men höjda skatter och hårdare arbetsmarknadsreglering är direkt skadligt för företagandet – det kan ingen ”samverkan” ändra på.