Stureplanscentern är svensk partipolitiks mest slitna uttryck. Den lilla partiavdelningen har fått klä skott för Centerns påstådda svek mot landsbygden och Socialdemokraterna missar sällan att berätta hur Stureplanscentern infiltrerar bonderörelsen.
Frågan är om begreppet Smålandscentern blir lika välanvänt. Efter torsdagens regeringsombildning är Centerpartiets fyra statsråd från Småland: Annie Lööf, Anna Karin Hatt, Lena Ek och Eskil Erlandsson har samtliga rötterna i den småländska myllan.
Ortsnamn som Maramö och Mönsterås signalerar något annat än Spy Bar. Det behöver inte betyda något för ministrarnas politiska gärning - människor när samma drömmar oavsett var man är uppvuxen. Däremot får motståndarnas försök att måla ut Centern som ett parti för storstadsliberaler en rejäl törn.
Smålandscentern blir intressant att följa. Annie Lööf har med rätta kritiserats för att framstå som en floskelmaskin: begrepp som "frihetlighet", "öppenhet" och "hållbarhet" har lite att göra med "tydlighet". Hennes primära uppgift som partiledare är att paketera sina favoritcitat med politik.
Därför finns anledning att ifrågasätta Lööfs val av statsrådsportfölj. Annie Lööf tar över näringsministerposten ifrån Maud Olofsson, medan Lena Ek ersätter sparkade Andreas Carlgren som miljöminister. Idépolitikern Lööf väljer alltså en portfölj som är betydligt mer pragmatisk än miljöministerposten. Och även om hon outsourcar energipolitiken till Anna Karin Hatt, står Centerledaren kvar i snålblåsten från Saab.
Smålandscentern behöver vara listigare än så. Den skulle ha gjort Ek till näringsminister.