KRÖNIKA
Ofta tror vi att det krävs storslagna arrangemang och investeringar för att locka besökande till Gotland. Men kanske är det som Jan Wigsten en gång uttryckte det i en GT-intervju.
Han driver bland annat turistföretag i Mongoliet: ”För Gotland handlar om att satsa på det unika. Och se till att det unika bevaras just så och inte exploateras för hårt. Han nämner Gotlands i stort sett orörda stränder som ett gott exempel. Och raukfälten. Områden fria från kiosker och restauranger. Det är sånt som kommer att vara värt någonting i framtiden”.
Tänkte på det förra veckan vid ett besök på Nordkalotten och Pajala. Här är det polcirkeln, norrsken och polarkänsla som lockar besökare från hela världen och effektivt utnyttjas i marknadsföringen. Och så tomten, för Pajala har börjat konkurrera med finska Rovaniemi med ett litet tomteland.
Succé direkt med fem fullbokade charterplan från England till Pajala Airport under december. En liten flygplats med en stationsbyggnad i storleksklass med Visbys busstation, men utbyggd landningsbana för stora plan tack vare gruvbolaget Northland Resources storsatsning i Kaunisvaara. De engelska turisterna flygs in för ett dagsbesök på åtta timmar! Åker hundsläde, skoter, träffar samer med renar och så tomten förstås i hans lilla stuga i skogen. Allt för 5 000 kronor per person.
Målet är att på längre sikt få charterturisterna att stanna lite längre tid och turistentreprenörer och kommunen jobbar intensivt med nästa års planering. Ett otroligt smart arrangemang som inte kräver några större investeringar, men genererar välkomna inkomster för alla inblandade. För flygplatsen finns ju redan.
Så nu vet jag var tomten bor, men tyvärr var han inte hemma vid vårt besök. Veckans engelska turistbesök hade nämligen varit dagen innan. Fick dock reda på att han farit söderut till det stora köpcentret i Haparanda/Tornio för att träffa alla barn och ta emot deras önskelistor. Och där hade jag också tur att möta honom.
En gammal pigg gubbe som påstod att han var kusin med tomten som bor i skogskanten vid huset hemma på Gotland. Inte vet jag, men kanske är det så?
Inlandsbanan är ytterligare ett exempel på upplevelseturism med stor dragningskraft i norr.
Vad är det som gör att amerikaner och japaner som sett det mesta i världen väljer att skaka fram två dagar i en rälsbuss? Jo, den enkla, exotiska och orörda naturen.
Som stoppet vid Björnidet i Orsa Finnmark. Rälsbussen stannar mitt i ödemarken, passagerarna kliver av på en liten träplattform och vandrar med guiden i täten en bit in i skogen.
Där finne ett sedan tjugo år övergivet björnide. Men med guidens berättelse blir detta en spännande attraktion och japanerna helt exalterade och poserar i öppningen för fotodokumentation. Något att visa hemma i Tokyo, svensk vildmark med björnens boning.
En mycket enkel sevärdhet som blir en minnesvärd upplevelse.
Som sagt, smart marknadsföring i norr utan några större kostsamma investeringar. Vildmark och ödebygd kan vändas till en stor resurs.
God jul!