Den nya regeringen öppnade häromveckan riksdagen inför hösten och lanserade sin höstbudget. Ett flertal frågor står i fokus inför det kommande politiska året men en av de viktigaste är förstås miljö- och klimatfrågan. Sverige försöker likt många andra länder att hitta balansen mellan att möta våra mycket ambitiösa klimatmål och att inte överbeskatta sina medborgare på en nivå som inte är hållbar i längden för sammanhållningen i samhället. Den som tvivlar på vikten av det kan dra sig till minnes den stora uppmärksamhet som det så kallade bensinupproret fick i våras.

Just transporter är en av de största klimatbovarna i Sverige. De måste minska sina utsläpp och för närvarande har vår regering ett mål om 70 procent lägre utsläpp från transportsektorn till 2030 jämfört med 2010. 

Ett sätt att göra denna minskning på är att försöka höja priset på fossila bränslen så pass mycket att människor börjar använda det mindre.Men då sitter vi just där i den situationen som Sverige hade i våras, där folkopinionen mot de höga kostnaderna för att kunna leva sitt liv som vanligt för många människor blev för stora och att det utmynnade i protester, strejker, ilska.

I en regering där både Miljöpartiet, som tenderar att tycka att denna typ av ”straffbeskattning” är värt miljövinsten, och Centerpartiet, som vill representera glesbygdens intressen, ska samarbeta kring budgeten, är det inte helt enkelt att få ekvationen att gå ihop.

Ett resultat blev att den så kallade överindexeringen av bensinskatten, där skatten automatiskt höjs med en högre fast summa varje år, tas bort. Istället går man tillbaka till den indexering enligt KPI som gällt sedan 1994 vilket görs att bensinskatten bara höjs med 15 öre i år. 

Men 15 öre är också en kostnad och den bidar till det ständiga tickandet av ökade avgifter för alla dem som måste använda bilen mycket i vardagen och inte känner sig redo att byta bränsle. Den särskilda skattesänkning på en dryg hundralapp som Centerpartiet lyckades få igenom i höstbudgeten riktat till ett antal glesbygdskommuner ibland annat västra och norra Sverige kommer på sikt inte kunna kompensera för att livet på landsbygden kommer bli allt dyrare att leva. 

Vissa politiker ser mot andra typer av avgifter för transporterna som lösningen. Som att beskatta fordonens antal kilometer eller införa vägtullar. Norges försök med ”bompeng” som gällde just vägtullar och blev så kontroversiellt att det nästan störtade regeringen inför förra veckans lokalval visar dock att det inte heller kommer vara en enkel väg att gå. 

Istället borde fler politiker passat på att besöka konferensen STHLM tech-fest som gick av stapeln samma vecka som riksdagen öppnade och som helt fokuserade på framtidens tekniklösningar. 

Som nya batterifabriker, elflyg, förnybara bränslen gjorde på avfall och vågkraft. Det är av typen av innovationer som framtiden verkligen kommer vara beroende av.