LEDARE: Snäv gräns för konstens frihet

Muhammedteckningar igen. Vissa gemensamma drag känns igen från karikatyrerna i Jyllands-Posten och den därpå följande debatten för snart två år sedan. För en utomstående betraktare är till att börja med själva teckningarna inte så spännande som man skulle kunna tro med tanke på den uppmärksamhet som de har fått. Varken de danska eller nu de svenska. Den här gången är det konstnären Lars Vilks alster som står i centrum för diskussionen. En sammanfattning av vad som har hänt - eller kanske snarare inte hänt: I slutet av juli beslutade Tälleruds hembygdsgård utanför Karlstad, några timmar innan vernissagen, att inte visa Vilks teckningar "Muhammed som rondellhund". Inte för att man hade emottagit något hot. Utan för att teckningarna skulle kunna uppfattas som kränkande.Häromdagen beslutade så konstskolan Gerlesborg i Bohuslän att de inte heller vill visa teckningarna. Skolan har visserligen inte hotats de heller, men menar ändå att man inte kan garantera säkerheten på skolan om man visar teckningarna.De ännu inte utställda teckningarna väcker frågor om hur yttrandefrihet ser ut i praktiken. En sak står åtminstone klart: hade motivet varit ett annat - kontroversiellt eller inte - hade debatten sett annorlunda ut. Om de hade framställt George Bush, Jesus eller en hinduisk gudom i ofördelaktig dager hade de som bekymrar sig över att personer kan bli kränkta varit färre. Å andra sidan hade kanske också färre upplevt sig vara kränkta. Vilks hade antagligen löpt mindre risk att få hotfulla brev. Och troligtvis hade inte någon ansett att yttrandefriheten i Sverige varit hotat för att en hembygdsgård valt att inte visa bilderna.Att Lars Vilks hotas när han publicerar teckningarna på sin blogg är allvarligt. Att han inte får visa upp dem på Tälleruds hembygdsgård eller Gerlesborg är det nödvändigtvis inte. Att man har rätt att yttra sig betyder inte att någon annan har skyldighet att publicera teckningarna. Samtidigt är det förstås oacceptabelt om det är risken för hot som gör att ingen ställer ut dem. Ett rättssamhälle bör kunna skydda medborgarna, även om de säger sådant som ogillas av vissa. Men eftersom ingen konkret hotbild finns är det svårt att säga om det finns ett verkligt hot. Om det istället handlar om att konstvärlden väljer att inte ställa ut för att man inte vill såra någon kan det möjligtvis vara beklagligt, eller ett positivt tecken på ett moraliskt ställningstagande, beroende på hur man ser på saken. Men att det förs en diskussion om vad man kan säga utan att kränka andra innebär inte automatiskt att yttrandefriheten är hotad. Snarare är det i så fall ett tecken på en olycklig likriktning inom konstvärlden om alla kommer till samma slutsats. Med fler aktörer och finansiärer ökar chansen för olika budskap att komma fram. Fast i det nu aktuella fallet så kan upphovsmannen knappast klaga över uppmärksamheten i media. Frågan är om "Muhammed som rondellhund" hade rönt samma uppmärksamhet om Tälleruds hembygdsgård istället hade valt att faktiskt visa teckningarna.

Ledare: Snäv gräns för konstens frihet