Besparingarna på regeringskansliet är i grunden bra. Byråkratin har växt för mycket och en åtstramning av ramarna kan skapa eftertanke kring vilka som egentligen är kärnuppgifterna.
Det märkliga i sammanhanget är dock att det var de socialistiska partierna som gick samman med Miljöpartiet för att göra nedskärningen. Samtidigt som Moderaterna agerade byråkratins försvarare. Riksdagen blev ideologiskt sett det uppåtnedvända huset för en stund.
Det är en till leda styrkt sanning att offentliga institutioner som regeringskansliet växer om de inte hålls efter. Tjänstemännen tenderar att skapa uppgifter för varandra. Det finns alltid någon ny arbetsuppgift som kan skapas eller göras större.
Samtidigt finns det inget samband mellan stora myndigheter och effektiv förvaltning. Globalt sett, och också i ett historiskt perspektiv, går det tvärt om att dra slutsatsen att en liten administration ofta är mer effektiv än en stor.
Länder som bygger upp omfattande byråkratier brukar till slut bli till kolosser på lerfötter. Staten slukar allt mer av medborgarnas pengar, men levererar allt mindre. Demokratin blir också lidande då parlamentens beslut blir allt svårare att forcera genom en stor och ofta förändringsovillig byråkratkår.
Det är då bättre att ha små, lättöverskådliga förvaltningar med klara ramar för vilka uppgifter de ska lösa och med vilka medel.
Traditionellt är försvaret av den lilla men starka staten något som förknippas med liberala och konservativa partier. Varför ville då Moderaterna ha kvar ett övervuxet regeringskansli?
Moderaterna får gärna ta över Socialdemokraternas roll som det nya arbetarpartiet. Men de får under inga villkor ta över rollen som byråkratparti. Ett av Socialdemokratins misstag var att de politiserade förvaltningen och blev ett med den.
Det gav visserligen en maktposition, men samtidigt dödade det något av den inre kraften i den politiska rörelsen. Socialdemokrat blev en karriär och inte ett ställningstagande. Nu sitter man i sitsen att vara ett svårföränderligt maktparti utan makt.
Socialdemokraterna måste vara de stora förlorarna på riksdagsmajoritetens beslut. Trots sina tidigare utfästelser gick de i lag med Sverigedemokraterna. De gjorde sig skyldiga till att många människor kommer att förlora jobben, samt drev igenom ett beslut som ur många aspekter går stick i stäv med deras egen ideologi.
Mest besvärligt för Socialdemokraterna är dock att den snabbt utfärdade bantningskuren inte kan associeras med ansvarsfull politik.
Det är nämligen där problemet med nedskärningen ligger. Den kommer att behövas genomföras för hastigt och risken är att både människor och verksamhet kommer i kläm.
Åtstramningen är bra. Men den borde genomförts långsamt och den borde grundats på en överenskommelse och en samsyn mellan de två stora partierna.