I senaste numret av tidningen Riksdag & Departement är huvudnyheten att Sverigedemokraterna och de rödgröna oppositionspartierna allt oftare hamnar på samma sida. Det gäller arbetet i riksdagens olika utskott där de gemensamma reservationerna blir allt fler.
I sak kan man tycka att det inte spelar någon roll. Varför ska ett parti inte samarbeta med Sverigedemokraterna i frågor där man är överens? Att hänvisa till att det är ett främlingsfientligt parti är att förenkla världen väl mycket. Det är visserligen så, men det betyder inte med automatik att SD har fel i andra frågor. Inget annat parti delar deras syn på invandringen, så att ett samarbete skulle bli till därvidlag är helt uteslutet.
Mikael Damberg, Socialdemokrat och vice ordförande i utbildningsutskottet, konstaterar i artikeln att det inte går att hindra att Sverigedemokraterna röstar för ett visst förslag: "Vi lägger våra förslag och ibland hakar de på dem, det kan vi inte göra så mycket åt".
Desto märkligare är det då när Damberg, efter att först ha förklarat att det inte går att lasta någon för att Sverigedemokraterna röstar för deras förslag, förklarar att det är "ett problem för regeringen att Sverigedemokraterna i nio fall av tio stödjer den borgerliga politiken". Även om man bortser från att siffran inte är helt aktuell längre blir resonemanget väldigt konstigt.
Inte förrän något parti faktiskt anpassar sin politik efter Sverigedemokraterna har vi ett problem. Det är något som tål att påpekas oftare.
Det skulle visserligen bli väldigt svårt för något parti att mer formellt samarbeta med Sverigedemokraterna. Till att börja med skulle det krävas att de tidigare utspel som gjorts av alla partier om det otänkbara med ett samarbete frångås. Det skulle vara en stor prestigeförlust och skulle utnyttjas av övriga partier.
Men även bortsett från detta är Sverigedemokraterna en opålitlig sängkamrat. Det är ett renodlat populistiskt parti som saknar politisk riktning. Det är nästintill omöjligt att i förväg avgöra vilken ståndpunkt partiet intar i en given fråga. Något som knappast är en bra grund för ett omfattande samarbete.
Att Håkan Juholt går ut och varnar Moderaterna i Västra Götaland för att försöka samarbeta med Sverigedemokraterna är direkt löjligt. Det är ytterligare ett försök att utmåla Sverigedemokraterna som ett borgerligt parti, vilket i den märkliga logikens land skulle innebära att Allianspartierna då skulle vara främlingsfientliga. Det krävs inte direkt några högskolepoäng i logik för att bli lätt illamående av denna makabra konstruktion.
Det enda som rent praktiskt kan kallas för en Juholteffekt är att Socialdemokraterna under hans tid som partiledare har gått från att förmedla politik till att bara prata. Ju mer man pratar desto bättre. Kan man dessutom få in något elakt om motståndarna och en liten putslustighet är saken biff.
Det är inte vad svensk politik behöver.