Enhetskulturen kommer aldrig tillbaka! Kyrkans tidning gör i sitt senaste nummer en jämförelse mellan Socialdemokratin och Svenska kyrkan. Stora folkrörelser som på många sätt format det svenska samhälle vi har idag.
Där finns också en förklaring till det enorma intresset kring partiets svårigheter och partiledarvalet. Inget annat parti skulle bestås en sådan uppmärksamhet.
För länge sen var det kyrkan som förvaltade berättelsen om samhällets gemensamma värderingar. Den förklarade för människor vad livet handlar om, plikter och rättigheter. Den skapade glädje och högtid, gav tröst i sorg och nöd. Det kan tyckas för oss att den stängde in människor i en fålla, likriktade och förtryckte oliktänkande.
Per Albin sekulär ärkebiskop
När kyrkan förlorade sin ställning fick Socialdemokratin ta över. Människor behöver en tro, alltså något samlande, något som uttrycker gemenskap och samhörighet.
Talet om solidaritet och rättvisa, om alla människors lika värde, uppmaningen att offra av sitt överflöd för de svagare. Allt det klingade bekant för en nyligen avkristnad svensson. "Per Albin blev sekulär ärkebiskop". Psalmsång infördes. Man står upp på partimöten och håller varandras händer när man sjunger Internationalen. Ålderdomligt formulerade hymner uttrycker gruppens gemenskap. Alltså ändras inte våldsamt föråldrade uttryck som "vi under skatter digna ner..."
Slutet utan frisk debatt
Bo Brander funderar på detta. "Arbetets söner samlen er alla" skulle ju vara mer dagsaktuell som: "Datakonsulter bilda små nätverk..." Men nej, vi vill ha det gamla. Vi är många som inte gillar att kyrkan förvanskat älskade psalmer och texter med nyspråk.
Samma nummer av Kyrkans tidning har en intervju med partiveteranen Thage G. Peterson. Han som varit en nära medarbetare till en rad av partiledare och statsministrar, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson.
Nu studerar han teologi på Ersta Sköndal högskola, men utan tanke på att bli präst. Han ser samma utveckling som Mona Sahlin. Partiet som inte längre är en statsbärande kraft riskerar att sjunka ner till en sekt. "På senare år har partiet blivit slutet och inte vårdat den friska debatten".
"En del verkar drömma om en framtid då Socialdemokraterna åter leder oss alla i bön", skriver Kyrkans tidning. Så lär det inte bli. Vi är oåterkalleligen del av ett samhälle med olika värderingar och livsåskådningar.
Svenska kyrkan har längre erfarenhet av att inte vara den enda som ger de allmängiltiga förklaringarna. Den har åtminstone börjat inordna sig i den nya tiden. Samma evangelium, samma grundidé måste ges nya uttryck i varje ny tid. Brander menar att Kyrkan har en fördel. Den har ett tidlöst evangelium, som redan många gånger måst finna nya uttrycksformer.
Världsbild i konkurrens
Socialdemokratin står inför den stora utmaningen att formulera sin världsbild i konkurrens med andra. Den bildades och växte fram i intimt samförstånd med industrialismen.
Nu skall vi orientera oss i "det postindustriella samhället". Kanske måste vi avstå från den trygga tillväxten. Börja kämpa för plats på idéernas marknad för att få formulera problem och föreslå lösningar. "Samt att tillåta ett inre spänningsfält utan att det urartar i interna stridigheter som förgiftar arbetsgemenskapen."