Socialdemokraterna måste ta tillbaka den viktiga jobbfrågan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Frågan kommer att ställas om Mona Sahlin fick en ärlig chans att leda och förnya partiet. Eller föll hon på eget tillkortakommande?
Några händelser lär granskas särskilt. Strax före själva valspurten låter sig tre tidigare Socialdemokratiska statsråd, (varav en varit partiordförande och statsminister) bredvilligt intervjuas i media med tydlig kritik mot partiets valrörelse. Tre knivar i ryggen av tidigare regeringskamrater.
Att skriva så kränkande?
Har något sådant tidigare skett i vårt parti eller i något annat parti? Några dagar före valdagen går Expressen ut med en tresidig artikel om den så kallade Tobleroneaffären.
Aftonbladet med Lena Mellin (rankas som Sveriges ledande politiska journalist) slår till med en riktigt flashig rubrik; "Det står stämplat förlorare i pannan på Mona". En exempellös förlöpning i svensk journalistik. Hur kan man förmå sig att skriva så kränkande om en medmänniska?
Rapporterna från partiet strömmar trots allt in om att valrörelsen flyter på riktigt bra och så kändes det också lokalt. Visst, om sanningen ska fram, fanns det en och annan som hade synpunkter på vår partiledare.
Aldrig någonsin tidigare hade så många knackat dörr, därtill ett jättestort antal telefonsamtal med väljarna. Interna trovärdiga(?) opinionsmätningar sades visa mycket mer positiva siffror än de som media till leda förmedlade.
Med facit i hand vet vi nu att instituten denna gång kom fantastiskt nära det verkliga valresultatet. På åtta år hade partiet förlorat en fjärdedel av väljarkåren. Några dagar efter valet beslutade partiledningen tillsätta en kriskommission. Man medgav att resultatet även denna gång var ett riktig katastrofval. Efter några dagar presenterade partiledningen nya fräscha talespersoner för olika politikområden.
Mona Sahlin tappade kommandot
Sedan verkade ett vakuum infinna sig i partiet, åtminstone utåt sett. Vecka efter vecka gick. Och just i detta skede tror jag Mona Sahlins öde slutligt var beseglat. Hon tog inte kommandot.
I slutet av september månad började sedan det Socialdemokraterna partiet att krackelera och som senare kulminerade med Mona Sahlins beslut att avgå.
Hon har nu lämnat ledningen för ett parti som är mer vilset än någonsin. Fick hon en riktig chans, öppnades en fallucka eller tappade hon greppet i ett kritiskt läge? Vi misslyckades med att göra den för oss viktigaste frågan till valets huvudfråga; massarbetslösheten. Varför? Vi hade inte heller i denna valrörelse några konkreta tunga förslag.
Återta jobbfrågan
Moderaterna vann uppenbart kampen om väljarna i jobbfrågan. Vår historiskt starkaste fråga. Vi kom åter att identifieras med "bidragsfrågorna" och Sveriges löntagare tyckte uppenbart att Moderaterna hade en bättre politik att erbjuda.
Detta trots att Sveriges befolkning rangordnar högt frågor som; arbetslöshet, miljö, rättvisa och jämställdhet, generell välfärd och solidaritet med utsatta grupper. Alltså traditionella Socialdemokratiska frågor. En politik för full sysselsättning måste åter bli partiets huvudfråga.