Solidariteten och miljöpartiet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Själv vill jag börja i en annan ända. Jag känner solidaritet med alla dem som skall betala. Jag känner solidaritet med alla de som arbetar, till exempel arbetare och tjänstemän i exportföretagen.
För gotländsk del produceras förutsättningarna för välfärd till exempel inom stenindustrin, Nimbus och Faktab.
Ska vi ha kollektivavtal?
Det är de arbetarna som drar hem förutsättningarna vi behöver först och främst, innan det går att dela ut dusörer till dem som De Maecker räknar upp. Det vore klädsamt att visa större solidaritet med dem som idag är 80 - 90 år. De har slitit hårt i ett långt liv, många nu med lägsta tänkbara pension.
Hur är det med solidariteten med svenska löntagare, skall vi ha kollektivavtal, skall det vara ordning och reda (trygghet) på arbetsmarknaden? Nog finns det nu levande grupper inom vår nation att känna solidaritet med.
Hur ställer sig miljöpartiet till den klassiska motsättningen mellan kapital och lönearbete? Om man inte har den klart för sig blir det svårt att föra en konsekvent politik.
Många borgerligt sinnade vill förneka att en sådan motsättning finns. Huruvida någon är tveksam om den existerar är det bara att fråga tidigare Ericsson-anställda, som sedan blev anställda vid Flextronics för att lite senare få sparken som tack för arbetsinsatsen.
Inte via nya pålagor
Förutsättningarna för solidaritet skapas i framsynt politik som ger möjligheter för bra produktion. Sådana villkor åstadkoms inte via nya pålagor för dem som på egen hand skall ta sig till arbetet eller värma sin bostad.
När jag lyssnar till vad politiska och religiösa fanatiker genom tiderna har kunnat göra för att plåga människor får jag obehagskänslor när jag hör miljöpartiets argumentation i fråga om hur man via pålagor på individen skall tvinga fram tekniska lösningar som den enskilde inte kan påverka.
De Maecker beklagar sig över att infrastrukturen i Sverige kanske inte utvecklas snabbt nog. Vår infrastruktur var ett föredöme när stat och näringsliv samarbetade om järnväg, post och tele. Nya sådana samarbetsprojekt behövs idag men den splittrade politiken förmår inte ta sådana beslut.
Jämför med färjetrafiken till och från Gotland, som naturligtvis borde ägas av staten. Riksdagen ska fatta beslut om bland annat vindkraftsutbyggnad, men miljöpartiet kan inte ta sig samman, utan vill fördröja den ökade elproduktion som vi så väl behöver.
Vem ska betala friåret?
Miljöpartiet vill tala om lyckade satsningar på initiativ av miljöpartiet och framhåller "friåret". Det vore mycket bättre att arbeta med frågor som gav flera arbetstillfällen och gav arbetsmiljöer som inte skapar sjukdomsfall.
Att ge halv "lön" för att inte delta i produktionen är en nationalekonomiskt dålig affär. Även om den som fått möjligheten säkert inte har något problem med att få dagen att gå.
Det är omöjligt att vara solidarisk på annat sätt än i tanken om inte principen är att alla medborgare arbetar heltid bland annat med nya satsningar på infrastruktur. Eller vem är det som skall betala i miljöpartiets värld? Någon annan?