Lördag(s)krönika. Jag har varit borta en vecka, borta från det verkliga livet, borta från internet, tidningar, avgaser och hemskheter. Men nu är jag hemma, det känns lite underligt att se den hemska världen igen. För där jag har varit där finns inget annat än kärlek, värme och solidaritet under en hel veckas tid.
Norrlandalägret
Jag har varit på ett läger som heter Norrlandalägret, det har funnits i över åttio år, på samma ställe och med nästan samma människor.
Under den här veckan sover vi i tält, idrottar, badar och går i skogen. Det är nog det de flesta säger när någon frågar vad det är för läger, men något som vi glömmer att berätta är all kärlek, värme och solidaritet som finns där.
För mig är Norrlandalägret ett levande bevis på att solidaritet verkligen existerar bland människor.
Godispengar till vatten
I år så var det drygt 70 barn och ungdomar på lägret, och under en veckas tid så lyckades vi tillsammans samla ihop 3000 kr till ett vattenprojekt i Peru. Vi gav av våra godispengar till människor som vi aldrig kommer att träffa, men vi vet att det vi gjorde var för människor som behöver det. Människor som behöver vatten mer än vad vi behöver godis.
Alla barn och vuxna som är med på Norrlanda vet vad verklig solidaritet är för något, de förstår att en sådan liten sak som att skänka en femma till någon annan i stället för att få en chokladbit i kiosken är viktigt.
Solidaritet som täcke
Nu är jag hemma igen som sagt, och jag känner mig tom. Det finns inte samma solidaritet och glädje bland människorna här.
På Norrlandalägret finns en solidariteten som ligger som täcke över oss, ett varmt och mysigt täcke som aldrig försvinner.
Där är det en självklarhet att alla får sitta på allas filtar under lunchen när vi äter på marken, där är det en självklarhet att alla får vara med och spela fotboll, för där delar vi med oss. Vi visar att det finns solidaritet i oss alla.
Bakgrund oviktigt
För oss spelar det ingen roll vilken bakgrund man har, vart man är född, vilka människor man omges av. Det finns inga klasser.
Inte ens de "coola" fryser ut några, alla springer omkring med alla. För där spelar inte pengar någon roll, där lever vi utan överklass, arbetarklass eller medelklass. Som sagt, inga klasser, inga gränser, bara kärlek.
Vi är klasslösa människor. Den klasslösheten som vi alla siktar efter. Klasslöshet och solidaritet är vackert.
Jag önskar att alla kunde visa den underbara solidariteten som de har i sig, för den behövs på Gotland, den behövs i Sverige och den behövs i världen.