Det som präglat svensk flyktingpolitik är öppenhet och en i det närmaste självklar asylrätt för dem som på grund av krig tvingats iväg från sina hemländer. Den rätten måste vi fortsätta att värna, men vi måste samtidigt som nation kunna ta fram de ekonomiska resurser som behövs för att gemensamt klara uppgiften.
Lösningen kan vara en solidaritetsskatt. Bara i år räknar regeringen med att Sverige får ta emot omkring 150 000 flyktingar. Under kriget på Balkan 1992 stannade siffran på 84 000 på ett år.
Den konflikt vi nu ser i Syrien och i de av IS kontrollerade områdena visar inga tecken på att dämpas. Det mesta talar för att den flyktingström vi nu ser kommer att fortsätta.
Hittills har myndigheterna och de svenska kommunerna på ett hjälpligt vis klarat uppdraget att ta emot flyktingar. Men resurserna är på väg att sina. Möjligheten att ta emot och placera nyanlända blir allt svårare. Boende, skolor och sjukvård räcker inte till och steget att tvingas öppna tältläger kommer allt närmare.
I stället för att tvinga kommuner att höja skatten bör regering och riksdag ta fram en direkt till flyktingmottagandet öronmärkt rättvisare statlig, nationellt likformad och på bostads- och fastighetsvärden beräknad solidaritetsskatt. Genom den kan hela svenska folket gemensamt bidra till insatsen.
Med en rätt utformad skatt skulle alla boendeformer, såväl bostadsrätter som gods och gårdar, villor och hyreshus, solidariskt vara med och ta ansvar för ett bra mottagande av flyktingar.
Dessutom skulle regeringen behöva kompletteras med ett nytt statsråd – en migrationsminister ansvarig för enbart flyktingfrågor.
Att det behövs en statlig samordning och mer resurser för att få fram fler mottagningsställen för nya flyktingar vittnar kommunerna om. I bristen på boenden har privata entreprenörer satsat på att tjäna stora pengar på flyktingarna, i synnerhet på ensamkommande barn. Idag tvingas en del kommuner betala upp till 60 000 kronor i månaden per plats i inte sällan undermåliga utslussningsboenden.
Med en statlig samordning och satsningar på att i gemensam regi bygga lämpliga boenden skulle den summan kunna minskas och de skattemedel de kostar kunna användas till andra och för medborgarna och välfärden viktiga satsningar.
Med en snabb och bra utslussning och ett samordnat mottagande skulle flyktingarna betydligt fortare än idag kunna komma ut i arbete.
Många har kompetenser som vi behöver i Sverige och kan med rätt stöd snart bli till en tillgång som mångfalt betalar igen både kostnaderna för flyktingmottagandet och solidaritetsskatten.