För in tankegången om Min Stora Dag på landshövdingefestens meny.
Starten skedde redan förra året när landshövdingens sekretariat över en natt tvingades inbjuda Landsbygdsupprorets hövding Gunnar Bendelin till festen och ingen kan väl påstå att den inbjudan inte föll väl ut.
Varför inte göra festen till En Stor Dag för en eller flera personer som kommer från andra kretsar och har ett vanligt ”sunt” tänk och som inte nödvändigtvis måste röstas fram som årets gotlänning.
Det finns många människor på ön som kan tänka utanför boxen och det är vad som behövs för att lyfta diskussioner till andra områden, andra nivåer. Det krävs personer eller människor, som vanligtvis betraktas som motståndare att föra invanda vanor över trösklar.
Eller ”byta spår” som Johan Malmros påpekar i GT 12/6. Sitter man fast i en organisation gör man ”som man alltid har gjort”, om ingen omorganisation tvingas på folk uppifrån. För Ulla Pettersson som ledarskribent, före detta politiker och tjänsteman är landshövdingefesten självklart en fördel liksom för Eva Bofrides jobb.
Alla andra, som också skulle vilja föra diskussioner med samma inbjudna gäster, andra som kanske kan tillföra synpunkter på specifika områden som känns viktiga för ön, får aldrig samma möjlighet till lyssning.
Om någon nu vågar ha en annan utgångspunkt för hur festen skall kunna tas till vidare höjder, då drabbas den med automatik av påståendet om den kungliga avundsjukan.
Idag räknas allt ständigt i kvantitet, aldrig kvalitet. Hur många skall få gå på festen? Hur många är nyinbjudna av det gamla gänget, drottningar och kungar, som intar gästlistan år efter år? Gotlandspressen frågar inte efter vad de kan tillföra årets tema, Gotlandstrafiken, eller gör en förfrågan om hur dessa kommande gäster har verkat för frågan under det gångna året.
Samma resonemang finns kring politikerveckan. Mängden seminarier refereras alltid i media, som det gällde något slags idrottsprestation, inte hur de olika inslagen under de tidigare genomförda politikerveckorna har berikat en debatt och en samhällsförändring regionalt eller nationellt.
Får jag önska något, så ber jag alla gotlänningar som går på landshövdingefesten att måla en liten färja på kinden som en tyst önskan och tydlig markering om vad festen skall handla om. Det är ett klart budskap som säger mer än stora ord och tar oss längre än en gödselspridare.
I övrigt önskar jag att Årets gotlänning utökas till ett årets premium för omhändertagande av sina egna sopor och sina gamlingar. Det är mera värt än alla kulturpris i världen.