Det finns ett inbyggt dilemma i mandatperiodens längd. Väljarna behöver få komma till tals någorlunda ofta samtidigt som landet behöver styras med långsiktiga planer och hållbara regler. På många områden är det inte möjligt att utvärdera den förda politiken efter bara fyra år. Efter åtta är det onekligen betydligt enklare men inte heller den tidsrymden räcker alltid till för att se eventuella effekter.
Valdebatten blir alltför ofta dominerad av krav på snabba lösningar på dagsaktuella problem. Rappa svar och viftande med ja- och nejskyltar kanske blir bra TV men som politiskt information har de ett begränsat värde.
Därför var det välkommet att Stefan Löfvens sommartal i Vasaparken i söndags hade ett rejält inslag av socialdemokratisk ideologi. Liksom för övrigt hans tal i Almedalen för en lång varm sommar sedan.
Det handlade då och det handlar nu om vilket samhälle vi vill ha. Inte bara i höst eller nästa år utan på längre sikt. Och om hur de olika politiska idéerna kan ta oss dit. Om jobb, välfärd och hur vi tar vara på det uppväxande släktet på bästa sätt. Om hur olika samhällssektorer hänger ihop.
Arbetslöshet och bristande utbildning är det största skälet till att barn växer upp i relativ fattigdom. Brister i äldreomsorgen gör att anhöriga (läs kvinnor) arbetar mindre för att täcka upp där samhället inte förmår. Så skapas fler fattigpensionärer. Allt sämre a-kassa ger mindre frimodiga arbetstagare som inte gärna rör på sig på arbetsmarknaden.
Och grundfrågan gäller om vi bäst löser det här tillsammans eller om var och en ska lämnas åt att klara sig själv och sina närmaste. Skattesänkning eller gemensamma lösningar. Löfvens ingång är klar:
”Jag tror helt enkelt svenska folket är trött på en politisk debatt som handlar om vad jag ska få, istället för vad vi kan skapa tillsammans.”
Nu kan ett politiskt tal fem veckor före ett val inte vara utan konkreta åtgärdsinslag. Löfvens tyngdpunkt i Vasaparken i söndags låg på insatser för den yngre delen av befolkningen.
Som vanligt saknades en ordentlig satsning på mer jämlikt uttag av föräldraledigheten. Men att få alla unga igenom gymnasiet är en utmärkt ambition. Socialdemokraternas obligatoriska gymnasieskola från och med 2018 måste dock kombineras med fler chanser för det fåtal som av olika orsaker inte lyckas direkt.
Utökade utbildningsplatser för stora och mindre förskolegrupper för små känner vi till från Almedalstalet. Och läxhjälp till alla i stället för som rutavdrag till de som har råd är ett nästan övertydligt rättviseförslag. Klassisk socialdemokrati.
Ett annat förslag som lär bli populärt, inte minst på landsbygden är chansen att få ta studielån till körkortsutbildningen. Fler än hälften av de arbetslösa ungdomarna saknar körkort och många jobb kräver just den kompetensen.
Att ta studielån till körkortet kan vara en av de bästa investeringarna för att få jobb.