Plötsligt säljs det mer dyr juice än veckan innan, det beställs mer hämtmat från pizzerian och thaikiosken, och restaurangerna fylls av folk. Kontrasten mot veckan innan kunde inte vara större. Då tystnade taxiväxlarna och det var tomt i stadens butiker. Men den 25 varje månad händer någonting i Sverige. Då betalas lönen ut.
Sparkapital är nämligen en lyxvara i Sverige. Enligt undersökningar från Swedbank har var tredje svensk mindre än 10 000 kronor sparade för oförutsedda utgifter. En tydlig illustration på hur det är ställt med många svenskars privatekonomi gavs när de Saabanställda i Trollhättan inte fick ut sina löner innan midsommar. Oron spred sig på fabriken: Hur ska vi nu klara av helgen? En man som varit anställd i 20 år konstaterade att han hade pengar så att det räckte för en vecka, inte mer.
Detta är baksidan av välfärdsstat och decennier av inkomstutjämnande politik. När den offentliga tryggheten alltid finns där ändras beteenden: sparande får ge plats för konsumtion. Höga skatter, också på låga inkomster, gör att bara de riktigt rika har pengar på banken. Så länge inget oförutsett inträffar går det förstås utmärkt att leva ur hand i mun, men förr eller senare händer någonting. Det kan vara kylskåpet som brakar ihop, en nödvändig renovering som inte täcks av försäkringen eller, som i extremfallet Saab, att lönen uteblir. Är sparkontot då tomt återstår bara att låna pengar, och med de tillkommande räntekostnaderna blir det sedan förstås ännu svårare att spara delar av månadslönen.
Det är den praktiska konsekvensen av ett livsmönster helt inriktat på konsumtion. Där finns också en djupare dimension: med ökat sparkapital följer ökat oberoende. Det är lättare att ifrågasätta oegentligheter på det egna jobbet om en tids arbetslöshet inte spolierar privatekonomin. På samma sätt är det svårt att utan ordentliga besparingar kan kosta på sig en längre tjänstledighet för att till exempel vidareutbilda sig. Och den frihet som kommer av offentliga satsningar kommer också alltid att ske på det offentligas villkor.
Med en årslön på banken skulle fler kunna gå sin egen väg. Men det svenska systemet uppmuntrar inte till ett sådant sparande. Visst går det att lägga undan pengar, men det tar tid. För de allra flesta är en lottovinst, en lyckosam bostadsaffär eller ett oväntat arv det enda hoppet om ett välfyllt bankkonto.
Och så länge politiken inte uppmuntrar till sparande lär ingen förändring ske. Jobbskatteavdragen har gett mer pengar i plånboken, men inte rubbat vårt ensidiga konsumtionsfokus. Apelsinjuice säljer fortfarande bättre dagarna efter lön.