Spargrisar och kikare
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sverige har de senaste åren upplevt en ekonomisk tillväxt och utveckling fjärran från de budgetstrama åren under första hälften av 1990-talet, tiden då Göran Persson enligt egen utsago "sanerade de statliga finanserna och drog åt svångremmen på hela samhället".
Regeringen har genomfört sin egen sanering, men beträffande arbetsmarknaden. Alliansen lovade fler arbeten och enligt Ams prognos kommer slutsiffran för antalet nysysselsatta landa på 105000 personer i år, det enskilt bästa resultatet sedan 1976. Och enligt beräkningar från Konjunkturinstitutet beror åtminstone en tredjedel av den förväntade sysselsättningen fram till år 2010 på de sysselsättningsåtgärder som regeringen har genomdrivit under det gångna året, ett gott resultat för regeringen med andra ord.
Dock, medan regeringen, med Littorin som sin i frågorna särskilt utsedda galjonsfigur, koncentrerat sig på arbetsmarknaden har gemene man handlat och lånat, särskilt till bostäder, samtidigt som sparandet blivit mindre. Fram till september månad upplevde den svenska bostadsmarknaden glada dagar och marknaden var säljarens. Prisen på både bostadsrätter och villkor slog hela tiden nya rekord och inte förrän i mitten av hösten började den befarade "överhettningen" ge återverkningar. Då hade redan bostadsmarknaden i USA och Danmark börjat dala och flera var plötsligt de som började dra försiktiga paralleller till fastighetskrisen i början av 1990-talet och den stundande morgondagen, om än kanske något överdrivit.
Den avmattade bostadsmarknaden kan bero på många faktorer. Riksbanken har under hösten, för att hålla temperaturen på svensk ekonomi på en behaglig nivå, ett flertal gånger höjt räntan. Höjer riksbanken höjer övriga banker och de blir dyrare att bo för de med bostadslån. Därtill har förändringarna i fastighetsskatten skapat viss oro. På några månader har säljarnas vinstfest tagit slut.
Vad betyder då ovanstående för regeringen? Jo, att man hittills, utan att ta äran från de insatser som gjorts, arbetat i medvind. Det ekonomiska läget har tillåtet en fokusering på sådant som har varit prioriterat. Det är alltid en fördel att ta över ett land under högkonjunktur än under lågkonjunktur. Alla är lite gladare. Men ingen högkonjunktur vara för alltid och måhända är de tendenser vi nu ser på bostadsmarknaden de första tecknen på att sämre dagar kommer även för denna regering. Otvivelaktigt står vi bättre rustade för sådana dagar desto fler som är en del av arbetsmarknaden, men det räcker inte. När lågkonjunkturen slår till kommer toleransnivån i samhället att sjunka och trycket på regeringen att öka. Hittills har det varit väldigt tyst om bland annat vård- och omsorgspolitiken samt utrikespolitiken.
Jämte arbetsmarknadspolitiska åtgärder, skattereformer och försvaret har bredden i regeringens arbete inte kommit fram. Kanske har vi varit för upptagna med att arbeta för att kunna konsumera för att lyfta blicken och se bortom det uppenbara. Ett sådant förhållningssätt är långsiktigt otillfredsställande hos oss alla. Måhända borde tomten ge bort spargrisar och kikare till såväl regering som väljare, så att vi kan se lite längre än till ögonblicklig tillfredsställelse och spara en slant för regniga dagar. För de kommer, det borde denna sommar har lärt oss om inte annat