"Det finns inget land i världen som fått problem av för liten skuldsättning". Med de orden bemöter Anders Borg kritiken som säger att han är alltför fokuserad på att betala av på statsskulden.
Kritiken kommer från de egna leden. Sveriges Radio rapporterar att det finns en spridd uppfattning bland borgerliga riksdagsledamöter om att regeringen snart borde satsa på reformer i stället för på sparande.
Det är naturligt att riksdagsledamöter hyser sådana åsikter. De vill ha någonting att visa för sina väljare. Då är det lättare när man har påtagliga reformer att peka på. Att säga "titta vi har sparat" är inte lika attraherande på väljarskaran.
I dag ligger statsskulden på 35 procent av BNP. Om Anders Borg får fortsätta den politik han vill ligger den på 20 procent vid mandatperiodens slut. Det är en mycket låg siffra. Efter 90-talskrisen, då de på hög lagda problemen från 70- och 80-talen drabbat Sverige, låg statsskulden på över 70 procent.
Göran Persson ansåg sig själv ha skogsbondens syn på förvaltarskapet. Men han accepterade trots sina sparreformer en statsskuld på runt 50 procent av BNP. Borg vill se mindre än hälften av det.
Det finns helt klart starka argument för finansministerns linje. En låg statsskuld ger landet större manöverutrymme i händelse av ekonomiska kriser. Och tyvärr finns det ju tecken på att eurozonen och därmed också Sverige kan få känna av mer turbulens under det kommande året.
Sedan ligger det något i vad Borg säger om goda respektive dåliga tider. Kan man inte spara i goda kan man aldrig göra det. Att sänka statsskulden är ett sätt att försäkra oss om att vi utnyttjar den nuvarande tillväxten på ett klokt sätt.
Slutligen finns det också en moralisk anledning att eftersträva en låg statsskuld. Det är en gammal sanning att kriser hårdast drabbar dem som redan har det knapert. Naturligtvis förlorar de inte lika mycket pengar som de rika i absoluta tal. Men eftersom de lever nära marginalerna påverkar kriser dem mer direkt. Att ha den typen av hög statsskuld som Socialdemokraterna accepterade när de var det statsbärande partiet är att ha en kniv ständigt riktad mot dem som redan har det tufft.
Därför känns det skönt att den nuvarande regeringen vill se en annan svensk strategi.
När några borgerliga riksdagspersoner anklagar regeringen för att vara visionslösa har de inte mycket fog för en sådan beskyllning. Precis som socialdemokratiska debattörer brukar påpeka har regeringen Reinfeldt faktiskt lyckats omdana Sverige i en sällan skådad takt.
Det är svårt att överskatta i vilken omfattning jobbskatteavdragen och arbetslinjen ändrat grundinställningen i det svenska samhället. Vidare har rättspolitiken reformerats och stora förändringar väntar i skolans värld. Förhoppningsvis får vi snart se en miljöpolitik baserad på marknadens funktioner. Regeringen har visioner. Sparsamhet är en viktig del av dessa.