Utbildningsminister Jan Björklund har presenterat ett förslag om att lärarutbildningarna ska knyta till sig särskilda övningsskolor.
I stället för att lärarkandidaterna skickas runt till alla möjliga och omöjliga skolor och handledare så ska de nu beredas plats vid övningsskolor där proffs tar emot. Varje lärarutbildning ska knyta till sig den eller de skolor som behövs för lärarnas praktik.
Hjulet behöver inte alltid uppfinnas på nytt. Ett liknande system finns redan i Finland och man har sneglat över Östersjön för inspiration. Emellertid är det inte det enda exemplet som det är värt att kika på. Liknande hjulspår finns i vår egen utbildningshistoria.
År 1842 fick vi vår svenska folkskolestadga och året efter de första folkskolärarseminarierna där blivande lärare utbildades. På utbildningsskolorna inrättades särskilda övningsklasser för lärarstudenternas praktik.
Systemet avskaffades när skolan blev enhetlig under 1900-talet. Många svenska elever ända upp till de som nu är kring pensionsåldern har varit med om denna typ av utbildning och skolgång.
Lärarseminarierna samlade ofta bra lärare, det blev en naturlig karriärgång att utbilda blivande kollegor.
Den andan smittade naturligtvis av sig i övningsklasserna dit duktiga pedagoger drogs. En bra utbildning för barnen - skolans mål - kom på köpet.
När systemet upphörde grusades en tydlig karriärväg för duktiga lärare. Ett av problemen med dagens skola är att vid sidan av att bli rektor eller ämnesansvarig på skolan så är det ofta stopp för lärarna.
Alla behöver ha morötter i sitt arbete. En möjlighet att bli särskild utbildare eller handledare för blivande kollegor kommer att sporra, särskilt som ansvaret rimligen förenas med en lönehöjning.
Om karriärmetoden är att prestera bra i klassrummet kommer effekten rullandes i en positiv spiral med bättre undervisning för eleverna. Och läraryrket kommer inte riskera att upplevas handla om att härda ut eller sitta av sin tid.
En farhåga kan naturligtvis vara att de duktiga lärarna försvinner från andra skolor. Men effekten kan förväntas bli den motsatta. Om fler lärare anstränger sig för att bli duktiga och göra karriär vid en övningsskola så blir undervisningen bättre för eleverna på andra skolor.
Likgiltighet och missnöje på jobbet kan bytas mot en sporre.
Reformen bör ses som ännu en eker på utbildningsnavet.
Sedan tidigare finns förslag om att lektorerna, disputerade lärare, ska återkomma i grund- och gymnasieskolan.
Tidigare var övningsklasser och lärarseminarier ett naturligt arbetsställe för högt kvalificerade lärare, som lektorer. Så kan det bli igen, för det är inte orimligt att anta att den som har ett eget bildningsintresse och disputerat sannolikt gärna förmedlar det till elever och blivande kollegor.