Dagens Nyheter presenterade nyligen en stort uppslagen utredning om partiledarnas språkbruk. De 20 vanligaste ord de använder. Denna sammanställning visar sig ganska avslöjande för partiernas hållning i olika frågor. Framför allt finns där viktiga ord som man saknar.
Det är få som använder ord som kopplar till angelägna frågor i min värld och sannolikt också i många andras värld: Miljö och hållbar utveckling (Åsa Romson, MP), barn (Gustav Fridolin, MP, och hos Annie Lööf, C, finns "unga" på listan), kvinnor (Stefan Löfven, S).
Orden man saknar
Och så orden som man saknar: demokrati, kultur, bistånd, solidaritet, internationellt. Viktiga ord för en ansvarsfull politik. Viktiga ord för framtiden. Dock talar Fredrik Reinfeldt om "Europa" och "världen", utifrån sin position som Sveriges statsminister.
Man skall naturligtvis inte dra för stora växlar på denna sammanställning av ord. I varje parti finns ju partiprogram där bakom med viljeinriktning och ambitioner, ibland byggda på ideologier. Men språkbruket i riksdagsdebatter, i tal och i uttalanden i media avslöjar ändå ett partis inriktning i praktiken.
I vart fall partiledarens inriktning. Orden och uttrycken spelar roll. De är markörer för ett parti. De blir också signaler till väljarna. Men också för dem som inte ingår i väljarkåren, det vill säga ungdomar under 18 år. De potentiella väljarna och sympatisörerna .
Ungdomsord saknas
Jag känner att de ord som saknas i högre grad är ungdomsord. Ord som attraherar unga människor, där det finns många tankar om miljö och klimatförändringar, utblickar i världen och en självklar solidaritet med kompisar i världen.
Här går de etablerade politikerna i otakt med en viktig del av befolkningen. Man kan fundera över varför det är så.
Man kan också fundera över varför kvinnor och jämställdhet inte finns med mera i den löpande vokabulären. Varför är kultur borta från den politiska scenen? Varför lyfter politikerna inte fram demokrati i ett internationellt perspektiv?
Frågorna blir många när de vanligaste orden sätts på pränt som i DN:s sammanställning. Förhoppningsvis kan detta leda till någon form av debatt och kanske någon form av tillnyktring hos partiledarna och hos alla dem som i övrigt uttalar sig i offentliga sammanhang. En tankeställare om teori och praktik. Jobb, ekonomi och skatter dominerar i stället den politiska dagordningen. Inte så överraskande. Inte så ovanligt heller i ett historiskt perspektiv.
Måste bli mer lyhörda
Men helheter är nog så viktiga att vara medveten om på politikens alla nivåer. Att frågor hänger ihop och ibland ger synergieffekter. Att väljarna och de unga är mera observanta på orden och praktiken än man tror.
Detta leder till att politiker måste bli mer lyhörda, både för det de själva säger och vad som rör sig ute i samhället: i skolan, på arbetsplatsen, på gymmet, vid köksbordet, på fritidsgården.
Orden är viktiga. Betänk vad Shakespeare säger i Hamlet: "Upp flyga orden, tanken stilla står, ord utan tanke aldrig himlen når."