Vad är en trillion? Rätta mig om jag har fel men det är väl en etta följd av 12 nollor. Man skulle kunna säga en miljon miljoner. 13 trillioner dollar skulle då vara lika med 85 miljoner miljoner kronor.
Låt oss nu, mot allt förnuft, anta att du eller jag har så mycket pengar och lever livets glada dagar men, hemska tanke, slarvar bort alltihop på spel, dåliga affärer och lyxkonsumtion.
Luftaffärer
Bara lugn, staten ersätter hela förlusten genom att öka på statsskulden. Vi kan fortsätta som om inget hänt. Det låter som ett mirakel, men är vad som skedde efter 2008, sedan det visat sig att amerikanska storbanker kapsejsat genom luftaffärer som fått folk att gå från hus och hem.
Den amerikanske ekonomen Michael Hudson ställer frågan varför staten, utan att tveka, kan låna ett obegränsat antal miljoner miljoner för att rädda banker eller för att föra krig.
Varför kan man inte låna för att klara pensioner, sjukvård och en förfallande infrastruktur? Sedan ekonomin avreglerats och guldmyntfoten övergivits är det genom lån som pengar kommer till. Detta är en fråga som absolut inte får ställas.
Finanskapitalets lobbyister skyller arbetslöshet och förlorad industriell konkurrenskraft på regeringens utgifter och budgetunderskott som orsakas av sociala program och lönearbetares krav på del av en ökad produktivitet.
Åtstramningar
Botemedlet påstås vara lägre offentliga utgifter samt låga skatter för de rika. Med tillräckligt svidande åtstramningar för 99 procent av befolkningen kan bankräddning och krig betalas. Men resultatet är att privat efterfrågan minskar, marknaderna krymper och arbetslösheten ökar.
Regeringarna får allt större bekymmer och säljer ut mark, naturresurser och offentliga företag.
Detta skapar en lönsam marknad för banklån till lånefinansierad privatisering som lägger vantarna på industri, gruvor, infrastruktur, sjukvård, utbildningssystem.
Redan kring 1930 påvisade John Maynard Keynes det förödande i denna ekonomiska politik i polemik mot bland andra Bertil Ohlin.
Det är dock denna doktrin som sedan 1960-talet tillämpats av Internationella valutafonden på de skuldsatta i tredje världen och av europeiska nyliberaler när de försvarar åtstramningsprogrammen på Irland, i Grekland, Spanien, Portugal...
Samt fortfarande av Anders Borg och Magdalena Andersson.
Dimridåer
Dessa dimridåer om åtstramning förhindrar att allmänheten ställer den uppenbara frågan varför politiker skapar ny köpkraft bara för att rädda banker och bedriva förödande krig, men inte för att skapa jobb genom att möta behov av social trygghet och hälsovård eller för att bygga och reparera broar, vägar och annan offentlig infrastruktur?
Med 99 procent av befolkningen satt i skuld propagerar den enda procenten i toppen fortfarande för denna ekonomiska bluffteori som ska övertyga väljarna om fortsatt stöd för en politik som gynnar fåtalet.
För varje bubbla som spricker har den rikaste procenten blivit allt rikare och alla övriga fattigare. En genial penningpump för att blåsa upp guldbyxorna. När de spricker ger man sig själv bara ett par nya.