Sprututbyte bryter missbruk och hindrar smittspridningen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För min del har det blivit tydligt i att jag från och med 1 juli har blivit tvungen att lämna min styrelseplats i Kriminalvårdsstyrelsen där jag varit ledamot i fyra år för att i stället ta plats som styrelseledamot i styrelsen för Statens institutionsstyrelse (SiS).
Bryter destruktivt missbruk
SiS, bedriver vård och behandling av vuxna missbrukare och ungdomar. Vården ges efter beslut i förvaltningsdomstol. På LVM-hemmen vårdas vuxna enligt Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Vården syftar till att bryta ett destruktivt missbruk och motivera till frivillig vård.
På de särskilda ungdomshemmen vårdas ungdomar med tung psykosocial problematik enligt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Vården syftar till att hjälpa den unge till utveckling och mognad och skapa förutsättningar för ett liv utan våld, droger och kriminalitet. Frivilligt placerade klienter kan också vårdas både vid LVM-hemmen och inom ungdomsvården med stöd av Socialtjänstlagen (SoL).
Vid de särskilda ungdomshemmen vårdas även ungdomar som av allmän domstol dömts till sluten ungdomsvård. Vården sker enligt Lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård. (LSU).
I socialutskottet ligger denna verksamhet inom mitt ansvarsområde, socialtjänstpolitik och alkohol- och narkotikapolitik. Förutom det har jag även ansvar för tobaksfrågor och spelberoende frågor. Precis som jag tidigare hade koppling till kriminalvården genom mitt yrke som diakon med bland annat besökstjänst inom kriminalvården och programverksamhet inom frivården så har också SiS verksamhet legat mig nära inom mitt yrke, men framför allt under de år jag var ledamot i Visby vårdnämnd och sedan social- och omsorgsnämnden i Gotlands kommun.
Jag har under dessa år varit med och fatta beslut om just placeringar på SiS institutioner. Det är med spänning som jag nu tar min an detta nya uppdrag.
Pågått i 20 år
Det är nu ett tag sedan riksdagen beslutade att permanenta sprututbytesprogrammet med viss uppstramning av den försöksverksamhet som i mer är 20 års tid pågått i Lund och Malmö.
Jag var från början mycket kritisk till denna typ av verksamhet, men inför beslutet i riksdagen under förra mandatperioden beslutade jag mig för att besöka sprututbytesverksamheten i Malmö. Det var ett besök som verkligen påverkade mitt beslut i frågan och jag blev positiv till en permanentning av sprututbytesverksamheten.
Dock med de ändringar som riksdagen beslutade om att det var frivilligt för landstingen att införa, att man skall ansöka hos Socialstyrelsen, att man får en tidsbegränsad försöksperiod, att det skall finnas en missbrukarvårdskedja, en åldersgräns, endast möjlighet till byte i det egna landstinget och så vidare.
Lund och Malmö har valt att fortsätta sin verksamhet i enlighet med riksdagsbeslutet och jag trodde nog att framförallt Stockholm också skulle starta ett sprututbytesprogram. Nu har det dragit igång en debatt i framförallt Stockholm om ett införande eller inte. En debatt som jag välkomnar.
Vi kunde i Gotlandstidningar den 19 juli läsa en insändare undertecknad av Gustaf Hoffstedt, moderat kommunalråd på Gotland samt Lars Joakim Lundquist, moderat biträdande sjukvårdslandstingsråd i Stockolm, att någon sådan verksamhet var man inte intresserad av att införa. Att vi på Gotland inte inför det kan jag till viss del förstå, men att Stockholm inte vill införa det är jag mer undrande över.
I storstäderna blir det lätt ett avstånd mellan missbrukaren, socialtjänsten och vården. Men det finns också en stor anonymitet i storstäderna som kan vara bekymmersam, det vill säga att missbrukare lätt försvinner i mängden och inte alltid når fram som vårdsökande för hjälp med att bryta sitt missbruk.
Har vetskap och koll
På Gotland är min uppfattning att socialtjänsten och vården har koll på och vetskap om våra aktiva missbrukare och att avståndet inte är i den omfattningen som jag anser att den kan vara i framförallt våra storstäder.
Tanken med sprututbytesverksamheten är dock att komma missbrukaren nära och motivera denne till behandling och hjälp med att bryta sitt missbruk samt att förebygga och förhindra smittspridning av sjukdomar som blir följden av att man delar sprutor med varandra.
Det sistnämnda skulle i så fall vara ett argument för införande av detta även på Gotland. Framförallt är det smittskyddsaspekten som för mig i så fall är avgörande.