Det är långt ifrån alla serber som blev glada när Ratko Mladić greps i torsdags. Somliga är väldigt trötta på det som har varit och vill äntligen kunna gå vidare, och för dem är gripandet en välkommen nyhet.
Det gäller inte minst många av de serber och andra jugoslaver som bor i Sverige. Mladić har ju genom sina brott blivit en relevant figur även i den svenska historieskrivningen. Andra ser det dock som att hela det serbiska folket har förråtts av presidenten Boris Tadić.
Mladic avancerade snabbt under Balkankrigen i början av 1990-talet. Han blev känd för sin effektivitet, sin brutalitet mot fienden och sin enkla livsföring. Han såg sig aldrig som bättre än sina soldater. Detta tillsammans med hans stora nationalism gjorde honom oerhört populär.
För den bosnienserbiske ledaren Radovan Karadžić, som själv greps för tre år sedan, blev Mladić med tiden alltmer av en belastning och på grund av dennes popularitet också ett hot.
Mladić var en hetsporre av rang och ägnade ingen tid åt eftertanke. När han 1993 blev informerad av en journalist om att Nato funderade på att sätta in stridsflyg svarade han "Om de bombar mig så ska jag bomba London!"
Att han än i denna dag väcker sådana starka känslor bland serberna är på sätt och vis förståeligt. Efter Titos död befann sig Jugoslavien i ett upplösningstillstånd. Titos person hade varit det kitt som höll samman de olika jugoslaviska folkgrupperna.
Ju äldre han blev desto mer allvarlig blev även hans paranoia. Utrensningar medförde att när han väl dog fanns bara c-laget kvar att styra landet.
Många serber har länge haft ungefär samma självsyn som ryssarna. En djupt rotad känsla av överlägsenhet och utvaldhet och av att vara hotad. I det turbulenta samhällsklimat som drabbade regionen på 80-talet blev de nationalistiska ledare som klev fram ett slags hjältar som stod upp för varje grupps speciella myter och enögda historieskrivning. De kom att betyda mycket för varje grupps självkänsla, även så Mladić för serberna i allmänhet och bosnienserberna i synnerhet.
Det förklarar också hur Srebrenicas bödel har kunnat hålla sig gömd så länge. Hans särställning har till och med gått så långt upp att det betalades ut pension till honom ändå tills för fem år sedan. Mladić är dock 69 år gammal nu och även hans mäktiga vänner har åldrats och en efter en försvunnit ur systemet.
För den serbiske presidenten Tadić var gripandet en viktig seger. Tadić har länge kämpat för att Serbien ska närma sig ett EU-medlemskap. Att Mladić befunnit sig på fri fot har varit en stor stötesten i den processen. Med Balkans störste krigsförbrytare i tryggt förvar kan Serbien äntligen börja fokusera på de många andra områden som måste reformeras innan medlemskap i unionen kan bli verklighet. Det är på tiden.