Under gångna århundraden var det förbjudet att utöva handel eller hantverk på landet. Kungar grundade städer och gav dem privilegium på allt sådant. Folk måste bege sig till stan för att köpa skor eller hitta ett apotek.
Människorna bodde på landsbygden. Ännu när jag var barn behövdes en hel del folk för att klara jordbruket. När det skulle gallras betor, bärgas och tröskas säd deltog även hantverkare och skollärare. Sen näringsförbudet upphävdes på 1860-talet kunde många försörja sig på landet med kringjobb till jordbruket. En kort blomstringstid kanske.
När tog den slut? Visst produceras mat på landsbygden nu också, men den kan vi lika gärna importera tycker många. Det blir billigare. De storjordbruk som finns kvar behöver mycket lite mänsklig arbetskraft. Den ensamme bonden sitter på traktorn. Frun pendlar till jobb i tätort. Där finns inte nog med barn för en skola och handlar gör man i stadens större utbud.
Vad ska vi ha landsbygden till? Under Almedalsveckan lyssnade jag på Hela Sverige ska leva. Kanske de sista entusiasterna. Inte lika mycket folk där som i Almegas stora tält. Det är inte riktigt samma sak som 70-talets gröna våg. Då gällde ”det naturliga”. Här berättar en kvinna om Polarbröd, ett framgångsrikt bageriföretag i Norrbotten. Det är inte bakstugenostalgi. Det är högsta moderna teknik, det är stort nog att ge jobb till rätt många.
Sverige har kanske den snabbaste urbaniseringen i världen. Många trivs med stadens anonymitet och större utbud av både varor och upplevelser. Utvecklingen sker i städer. Är det här en ofrånkomlig förändring av människans sätt att leva? Staden har blivit det naturliga.
Ändå finns det folk här på Gotland också som vill ha kvar en levande landsbygd. Det här seminariet handlade om ekonomisk omställning. En annan kvinna berättar om mikrobanker som ger investeringskapital till den som satsar själv. De menar att många människor mår bättre i ett mindre sammanhang, där man bryr sig om varandra.
Småstaden Visby är inte samma människofientliga monster som megastäderna ute i världen. Vi bör ha möjlighet att skapa en balans där människor kan hitta sitt eget sätt att leva. Det kräver en medveten politik och goda kommunikationer. I motsats till våra förfäder måste vi nog gynna företagande på landsbygden. Och uppmuntra dem som håller landskapet öppet och badstränderna rena.