GF:s mesta kommentatorer jublar. Visserligen har ingen av dem haft med Håkan Juholt i sina många spekulationer. Men nu skall vi enas och se framåt. Kanske börja prata om partiets politik.
Juholt råkar vara den ende i partitoppen som jag känner en smula. I flera år var vi ett gäng från ABF:s internationella kommitté, som åkte på seminarier i Oskarshamn.
Det var i början på 1990-talet och det handlade om de stora omvälvningarna i Sydafrika och Ryssland just då. Juholt var en av eldsjälarna där, så jag känner till hans stora internationella engagemang. Det bådar mycket gott.
Vad vill Juholt med politiken? Det sägs att han är "vänster". Bor man i Oskarshamn är det kanske naturligt att man stöder kärnkraften. Det gör LO också, så då är väl det "vänster". Av någon för mig outgrundlig anledning anses de fackliga intressena representera "vänster".
Ständig ekonomisk tillväxt?
Mycket riktigt upprepas kodordet "tillväxt" både av Carin Jämtin och av Håkan Ericsson i hans ledare. Det verkar självklart att Socialdemokratisk politik bygger på ständig ekonomisk tillväxt.
Om industrin producerar mer kan den ge högre lön till de anställda. Sen kan politikerna höja skatten så att de offentliganställda kan få samma lönehöjningar. Så ökar välfärden. Vi kan konsumera ännu mer. Det finns de som tvivlar på att den här politiken duger längre. Lars Lundström citerar en Jared Diamond som skriver: "...om man tror på möjligheten av ständig tillväxt på en begränsad planet är man antingen idiot eller ekonom".
Här för han in det förargliga faktum att jorden är begränsad. Vi är så många miljarder som skall dela på de ändliga resurserna. Hur kan då vi föreställa oss att vi ständigt skall ta för oss ännu mer?
Jag har kvar en gammal artikel från 1996 av Lars Ingelstam, professor i Teknik och social utveckling, och Socialdemokrat. Han påpekar ett annat trist faktum. Stora investeringar i industrin leder till högre produktion men färre jobb. Så har det varit under hela industrialismens tid.
Vi behöver inte högre konsumtion
Det är ingen allmän uppfattning i Sverige att vi behöver ännu högre konsumtion. Ändå utgår politiken från kravet på ökad tillväxt.
Lundström är väl den mesta "vänster" som framträder på GF:s ledarsida. För honom är det självklart att det är kapitalisterna, "de rika", som förtrycker och suger ut oss andra. Han är lite otydlig med vilka dessa rika är.
Om jag påstår att det är vi allihop som är de rika går det väl inte alls ihop för honom. Tillväxten för oss går som tåget, men andra betalar för vår välfärd med förödd livsmiljö och hotande klimatförändringar. Ingelstam skrev om Tillväxtpropositionen 1995. Tanken då var precis densamma som nu. Med ökad produktion skulle vi ta oss ur lågkonjunkturen. "Tanken på att en industriledd tillväxt kan göra någon större nytta mot arbetslösheten bygger på en illusion."
"Tillväxt innebär att alla svenskar, inklusive poliser, lärare och sjuksköterskor, kan få högre materiell standard. Men med givet ’skattetryck’ kommer inte en enda person att kunna tillföras rättsväsendet, utbildningen eller sjukvården".
Blockerar andra politiska idéer
Nog har han fått rätt. Nu anses en arbetslöshet på 7 - 8 procent som rätt naturlig. Jag minns när vi tyckte att fyra procent var alldeles för högt. En traditionell tillväxtpolitik lämnar de flesta viktiga politiska problem olösta, menar Ingelstam. "Men den blockerar samtidigt andra politiska idéer. Den lägger sig som en grå filt av ekonomism över all den sociala uppfinningsrikedom, omprövningsvilja och medkänsla som fortfarande finns i vår rörelse. Det är inte bra".