Stärkt köpkraft av lägre lön?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Inom unionen diskuteras ett tjänstedirektiv, som skulle göra det lika enkelt att flytta runt tjänsteproduktionen till regioner med låga personalkostnader. Införandet av tjänstedirektivet kan fördröjas men inte stoppas.
Ständigt hitta nya nischer
Globaliseringen kommer vi alltså inte bort ifrån, arbetstillfällen kommer att försvinna till länder där produktionen är billigare. Och inom arbetarrörelsen har vi inte varit motståndare till rationaliseringar så länge sysselsättningsgraden kunnat hållas uppe.
Om vi inte ständigt kan hitta nya nischer där vi utbildningsmässigt kan ha fördelar så kommer vi tvingas att sänka produktionskostnaderna radikalt i det egna arbetet om vi över huvud taget vill leva i den här delen av världen.
Som jag upplever situationen så har livsmedelspriserna sjunkit samtidigt som vår köpkraft stigit genom låg inflation.
Om man leker med tanken att alla Sveriges medborgare sänker sin inkomst procentuellt motsvarande vad som skett med livsmedlen, samt att svenskproducerade varor och tjänster sänktes med samma mått.
Stärkte vår köpkraft?
Vad skulle hända då? Kunde en sådan utveckling få spinoffeffekter som ytterligare stärkte vår köpkraft trots sänkta inkomster?
Sådant resonemang är inte populärt i fackliga kretsar det inser jag. Men fackföreningsrörelsen har sällan stått för något ekonomiskt nytänkande med undantag för några få stora ledare.
I dag är det väl bara metallaren Göran Johnsson som vågar tänka nytt och över gamla etablerade gränser. Men hur är det ibland politiskt intresserade utan facklig tvångströja?
Jag kommer ihåg en diskussion på ett partimöte då en insiktsfull kommunalpolitiker förutspådde att antalet anställda i varuproduktionen skulle minska inom en nära framtid. Varpå en facklig ombudsman med emfas hävdade att så skulle det inte alls bli.
25 procent av våra löner
I dag är vi där och vad gör vi när arbetare i fjärran östern har högre arbetstakt, längre arbetsvecka och 25 procent av våra löner.
Kvaliteten på arbetet är det oftast inget fel på. Om ingen tänker i nya banor så är verkligheten plötsligt över oss även om en del sticker huvudet i sanden.
För att ytterligare "svära i kyrkan" undrar jag om det faktiskt inte ligger en del i att lantbruket är underskattat i fråga om sin betydelse för arbetstillfällena. När vi tvingas erkänna att många arbeten är av den karaktären att de med lätthet kan förläggas var som helst i världen.
Däremot är det väl på det viset att åtminstone vården av det gotländska landskapet inte går att flytta till Korea eller Thailand. Landskapsvården och levande landsbygd är en viktig förutsättning för jobben inom turismen. Gotland och Sverige kan bara upplevas på plats.