Vi kunde läsa i Gotlands Tidningar i veckan, den 25 juli 2012, under rubriken "Raset från muren engagerar många".
Det handlar givetvis om det yttre skiktet sten som rasat från Visby ringmur den 24 februari i år (2012). Jag är övertygad om att vi gotlänningar, lokala företag och organisationer med flera värnar och vill vår ringmur väl.
Men det råder en parallell debatt om finansieringen av såväl reparation av den uppkomna skadan, som det fortsatta vård och underhållet av Visby ringmur, som av våra övriga kulturarv runt om i Sveriges avlånga land.
Svenska Dagbladet (SvD) hade en nyhetsartikel på sin kultursida i veckan, den 23 juli 2012, med rubriken "Ingen vill betala för att restaurera ringmuren".
Staten tog på sig ansvaret
Enligt artikeln är det Region Gotland som äger ringmuren, Riksantikvarieämbetet som bekostar underhållet och Gotlands museum som utför det. 1995 kom Visby med på Unescos världsarvslista, i och med det tog staten på sig ansvaret för detta kulturarv.
I SvD artikel sägs det att Gotlands museum inte kommit i närheten av den summa som man anser sig behöva för vård och underhålla av Visby ringmur.
I samband med riksdagens allmänna motionstid, år 2010 skrev jag en motion om just detta med en tydlig oro för den lilla resurstilldelning, som avsatts för ringmuren och att staten fullt ut måste ta sitt ansvar. Jag såg då som nu att Visby ringmur måste ges långsiktiga och stabila förutsättningar för att muren ska kunna fortsätta att vara en viktig del av ett kulturhistoriskt världsarv. Det som nu hänt med att en, cirka sextio kvadratmeter stor del av muren rasat, är ett tydligt bevis på att vår ringmur verkligen är i behov av just dessa långsiktiga och stabila förutsättningar för att trygga vården och underhållet av vårt lokala kulturarv.
Insamling räcker inte
Jag vill inte på något sätt förringa den kampanj som nu pågår med insamling av pengar till ringmuren, men det får inte vara detta som skall vara tryggheten för vår ringmur eller när andra viktiga kulturminnen hamnar i en akut situation eller för den framtida vården och underhållet av våra kulturminnen.
Staten måste ta sitt ansvar, som staten sagt att man skall göra bland annat i samband med världsarvsstatusen år 1995.
Det är bra att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth nu kallar till ett möte om landets världsarv, där också Visby ringmur står högt på dagordningen. Det som dock oroar mig är att kulturministern är mycket avvaktande när det talas om resurser i sammanhanget.
Jag anser det förödande om våra världsarv och kulturminnens framtid och överlevnad runt om i landet skall läggas i händerna på insamlade medel och på människors givmildhet att skänka gåvor.
Motion om Visby Ringmur
Jag hoppas att kulturministern inte går i dessa tankar. Jag kommer till hösten att på nytt motionera i ärendet då det, tyvärr, nu finns en konkret skada på Visby ringmur att relatera till.
Kanske jag lyckas bättre i riksdagen denna gång med att få gehör för det i kulturutskottet och att skrivningarna från utskottets sida blir tydligare och skarpare till förmån för bland annat Visby Ringmur.
Jag önskar alla läsare en fortsatt skön sommar i kulturens tecken.