Nej, de borgerliga partiledarna ville inte lägga tid på utbildningsradions skoldebatt i onsdags. Tre partiledare - Fredrik Reinfeldt (M), Annie Lööf (C) och Göran Hägglund (KD) - saknades i panelen. Alla partiledare har fulla scheman såhär för valet och då prioriterades det bort som Alliansen nog ändå betraktar som förlorat. På det sättet blev inte heller oenigheten inom regeringen så tydlig. Att skolan ska förstatligas är en huvudfråga för Folkpartiet men där är Moderaterna inte alls med, inte heller Centern. Och på Stefan Löfvens direkta fråga tvingades Jan Björklund erkänna att det inte finns något alliansförslag i den riktningen.
Kommunaliseringsutredningen, som Jan Björklund (FP) ofta hänvisar till, pekade på att det decentraliserade ansvaret för skolorna långt ifrån var den enda skolreform som sattes i sjön under 1990-talet. När den var genomförd, vilket olyckligtvis sammanföll med ekonomisk kris och nedskärningar, bytte Sverige regering.
Den nya ministären var borgerlig och hade en egen reformagenda. Kommunaliseringen fick vara kvar men de styrinstrument som ingick i det socialdemokratiska reformpaketet kom aldrig till stånd. Utvärdering och tillsyn liksom lärarutbildning och meritvärdering hör till det som aldrig kom att genomföras som planerat.
I dess ställe kom fritt skolval och en friskolereform som gjorde Sverige till det mest generösa landet i världen. Redaktionen för programmet hade inte hittat något annat land där hundraprocentigt skattefinansierade skolor får plocka ut vinst utan begränsning. Nu har kunskapsnivåerna sjunkit så snabbt att det uppmärksammats internationellt och regeringen har satsat tjugo gånger mer på skattesänkningar än på skolan.
Folkpartiet har haft ett starkt engagemang för skolan. Det har varit bra att skolan satts i centrum men reformivern har tagit över. ”Vi har tyvärr dålig erfarenhet av slarvigt genomförda reformer i skolan”, skrev Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén i gårdagens DN. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt har utnämnt Jan Björklund till skolpolitikens Lucky Luke (mannen som drar snabbare än sin egen skugga för de som glömt den hedervärde seriefiguren).
Kommunaliseringen får inte bli någon helig ko för socialdemokratin. Men är det något de senaste mandatperiodernas förändringslavin lärt oss borde det vara att inte hasta fram fler ogenomtänkta skolreformer. Staten styr redan över mycket i skolan, läroplaner, lärarutbildning, lärarlegitimationer. Nationella kvalitetskrav på till exempel lärartäthet kan, som Stefan Löfven också framförde i debatten, ställas utan någon stor och genomgripande reform. Ska skolans huvudmannaskap ändras behöver det baseras på forskning och föregås av en bred politisk samling.
I sitt valmanifest 2006 skrev FP att det är ”omöjligt att på en mandatperiod lösa problemen i den svenska skolan. Med ett antal tydliga kursomläggningar som kommer snabbt, är vi ändå övertygade om att vissa resultat kommer att märkas redan efter fyra år. Vårt mål och löfte är att till 2010 ha brutit trenden och minskat utslagningen från den svenska skolan.” FP fick fyra år till på sig. Nu är det dags för ett nytt ledarskap.