När Stefan Löfven uttalade sig om det ökande våldet i Gaza och Israel kom känslorna i gungning. Även David Lindvall drogs med lite i detta, genom att Löfven inte nämnde palestiniernas lidande.
Men det Löfven gjorde var att han uttalade sig som en statsman, inte en debattör med redan inetsade åsikter.
Om man orkar se det hela från båda parters synsätt blir det något helt annat än att se det från bara den ena sidan. För Israel för en usel politik i de ockuperade områdena. Från palestiniernas sida är det framförallt Hamas som för en urusel vedergällningspolitik mot det Israel man hatar. De som drabbas är civilbefolkningen, det är alltid de som får lida för krigets ledares stenhårda attityder.
Därför måste Hamas omedelbart upphöra med sina raketattacker mot Israel. (Med sin egen befolkning som gisslan då de skjuter raketer från folkrika områden). Israel måste dra tillbaka sina bosättningar samtidigt som man återupptar en dialog med palestinierna.
Löfvens facebooksida formligen överöstes av inlägg, flera av dem inte ens tryckbara. Och det bara för att han skrev enligt S–kongressens uttalande, Att Hamas måste stoppa raketbeskjutningen och att Israel ska respektera internationell rätt.
Jag hoppas att merparten av S–väljarna också kan respektera S–kongressens, och därmed Löfvens uttalande utan fler överord.
Precis när jag skriver detta meddelar radion att Israel har gått med på ett eldupphör. Hamas har ännu inte gått med på det utan anser att det skulle vara som en kapitulation. Måtte förnuftet få styra över stoltheten och gammalt groll. Men det är inte mycket som tyder på det. När man inte ens på en svensk facebooksida kan hålla känslorna i styr.