Att släcka en brand och hindra den från att sprida sig är en sak, att återuppbygga det nedbrunna huset är någonting annat. Torsdagens sena EU-beslut om ytterligare ett räddningspaket till Grekland handlar mer om det senare än det förra. Tidigare paket har handlat om akuta insatser för att undvika en omedelbar statsbankrutt. Nu skiftar fokus: Hur ska Grekland på några års sikt komma på fötter.
EU-ledarna har enats om ett sammanlagt stöd på ytterligare 159 miljarder euro. 50 av dessa miljarder är ett nettostöd från banker och andra investerare. På kort sikt är de nya lånen förstås viktigast för Grekland, men på lite längre sikt är de förändrade villkor som ingår i paketet så mycket viktigare.
I det nya stödet till den utsatta grekiska ekonomin ingår att lånen från EU:s krisfond blir förmånligare. Räntan sänks till kring 3,5 procent från nuvarande 4,5 procent och även löptiderna förlängs, från 7,5 år till mellan 15 och 30 år. De privata bankerna som ingår i paketet erbjuder även en omstrukturering av lånen som minskar trycket på den grekiska ekonomin. Det privata initiativet gäller enbart Grekland, där situationen är som värst, men de nya lånevillkoren från den europeiska krisfonden kommer även att kunna utnyttjas av krisdrabbade Irland och Portugal.
Beskedet ger Grekland andrum och en realistisk om än mycket tuff möjlighet att komma tillbaka. Den grekiska skulden har blivit alldeles för stor för att den ska kunna hanteras helt på egen hand och på marknadsmässiga villkor av den grekiska staten. Om inte EU med detta beslut hade bidragit till att göra skulden mer hanterbar hade problemen bara återkommit och statsbankrutten snart varit ett faktum.
Det nya stödpaketet kan betraktas som ett slags light-variant eller första steg av den partiella skuldavskrivning som sannolikt måste till för att Grekland ska ha en realistisk chans att inte bara minska sitt budgetunderskott utan också sitt skuldberg. För även om det grekiska sparpaketet fullföljs till punkt och pricka kommer underskottet fortfarande att uppgå till någon procent 2015. Men med den nya överenskommelsen menar landets premiärminister Giorgos Papandreou att statsskulden kommer att ha minskat med 26 miljarder euro redan till 2014.
Om det är rätt eller fel att på det här sättet "slippa undan" delar av skuldbördan är inte längre relevant. Den grekiska skuldkrisen har för länge sedan slutat handla om principer. Nu handlar det om att med alla till buds stående medel förhindra ett land i ruiner och en ny global kreditfrossa. Utgången är oviss, men en ny EU-överenskommelse och ett grekiskt sparpaket senare, finns det åtminstone förutsättningar för återhämtning. Ljusare än så blir det inte skuldmörkret.