LEDARE
I Sverige har vi ett skattefinansierat stöd till partier som är representerade i riksdag, landsting, regioner och kommuner. Ett bra system, vilket ger partier som inte åtnjuter bidrag från näringsliv eller fackföreningar, möjlighet att bedriva sin verksamhet och också finnas representerade i beslutande organ. Men så fort det diskuteras höjningar av stödet utbryter en livlig debatt om stödets vara eller inte vara. Rätt eller fel? Innan jag ger mitt svar citerar jag några rader från en okänd tänkare:
”Det här är historien om fyra människor som heter Alla, Någon, Vemsomhelst och Ingen.
Ett viktigt jobb skulle utföras och Alla ansåg att Någon skulle göra det. Alla tyckte att Vemsomhelst kunde ha gjort det, men ingen visste att Alla inte ville göra det.
Det slutade med att Alla skällde på Någon för att Ingen gjorde det som Vemsomhelst kunde ha gjort ”
Tyvärr upplever alla partier i Sverige ett minskat intresse för politiskt engagemang från medborgarna. Konstigt, då många beklagar sig över att inte kunna påverka, men samtidigt inte utnyttjar de möjligheter som finns. Det är lite som i ovanstående citat.
På insändarsidor och olika debattforum frodas ofta ett nedlåtande förakt för det politiska arbetet och alla vet hur allting ska skötas.
Så nu när valarbetet startar i de olika partierna har alla tyckare en chans att anmäla sitt intresse och ställa upp och jobba för samhällets framtida utveckling. Många beslut kunde då bli bättre förankrade och fler känna sig delaktiga i politiken. Man kanske till och med kunde komma så långt att många sa ”Vi i regionen” istället för ”Dom i regionen”. Vi skattebetalare äger nämligen tillsammans Region Gotland!
I en undersökning som TT genomförde efter förra valet konstaterades att många politiskt förtroendevalda lämnat sina uppdrag efter halva mandatperioden. Undersökningen lyfte också fram tre problem inom den politiska världen: Överrepresentationen av offentligt anställda i kommunalpolitiken, att majoriteten av de avhoppade är kvinnor och unga och att det blir fler och fler äldre som väljs till olika uppdrag. Inget fel på vare sig offentliganställda eller äldre, men felet är att fördelningen i de beslutande organen blir skev och inte speglar samhällsstrukturen. Ytterligare ett argument för att fler måste engagera sig.
Sverige är bland de främsta demokratierna i världen och vi har möjlighet och rättighet att tycka och skriva nästan vad vi vill. Om du inte själv vill axla ett politiskt uppdrag, stötta då istället dem som gör det. Mitt svar på frågan om partistödet känns därför givet: Det behövs, för alla får då bidra med några kronor per år via skattsedeln för att upprätthålla demokratin. Vad ska vi annars ha för styrelseskick?