LIBERAL KOMMENTAR
Ukrainas blågula flagga halas, hryvnian ersätts med rubeln och klockan ställs efter Moskva. Kreml har stulit en del av en självständig europeisk stat.
Annekteringen av Krim påminner om en gammal diplomatisk sanning: Ryssland har inga vänner, utan fiender och icke-fiender. Med all oönskvärd tydlighet visar Vladimir Putin att Ryssland varken fruktar EU:s sanktioner, eller respekterar folkrätten.
Kremls lögn om Kievs förtryck av ryskspråkiga, och sätt att använda lögnen som ett skäl för att invadera Ukraina, är ett brutalt uppvaknande för de europeiska politiker som har velat normalisera EU:s relationer med Ryssland.
Söndagens fars till folkomröstning övervakades av 20 000 ryska soldater och bojkottades av Krim-tatarerna. Att 97 procent av befolkningen stödjer Krims ”självständighet” är en bluff, som inte blir sann för att den upprepas.
Ryssland är inte, och vill inte vara, en del av Europa. Däremot gör Putinismen anspråk på europeiskt territorium. Om Krim uppgår i Ryssland, eller blir en autonom republik, har underordnad betydelse.
Det ekonomiskt och demografiskt försvagade Ryssland är tillräckligt starkt för att utgöra ett militärt hot mot samtliga före detta Sovjetrepubliker. Med lydregimer i de georgiska utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien, i den moldaviska motsvarigheten Transnistrien, och nu i ukrainska Krim, visar Kreml att Ryssland fortfarande har imperiedrömmar.
Separatisterna i Transnistrien uttrycker, precis som Krims regionala parlament, en vilja att återförenas med ”moder Ryssland”. Och nästa folkrättsvidriga invasion riskerar att ske när som Putin upplever att möjligheten finns.
Under maktvakuumet i Kiev har Kreml tagit Krim – bit för bit, steg för steg. Stölden av Ukraina kan mycket väl få en fortsättning i andra delar av Europa.