Stoppa cirkusen på våra vägar

Politik2009-11-09 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I morgon sätts den första skylten upp som visar att maxhastigheten på de gotländska vägarna nu i regel är 80 där det förut var 90.
Hur denna "reform" kunnat gå från skissbord till genomförande är fullkomligt obegripligt. De olyckor som kan antas vara orsakade av höga hastigheter kanske bli färre i teorin men om man för över sitt resonemang till verkligheten kommer andra tankar in. De som kör för fort på en 90-väg lär göra det även på en 80-väg. Kanske till och med i högre grad än tidigare eftersom man blir provocerad av att breda fina vägar med bra sikt plötsligt har klassats som så trafikfarliga att maxhastigheten måste sänkas rakt av.
Att köra 90 istället för 80 sparat inte så mycket tid att det är befogat med folkligt uppror. Det är hur hela processen lagts på oss ovanifrån, utan att Vägverket tagit hänsyn till vare sig folkopinion eller det offentliga Gotlands argument för att stoppa den planerade hastighetssänkningen.

Trafiksäkerheten håller inte som argument för då skulle man som sagt ha åtgärdat vägarna istället för att som enda åtgärd sänka maxhastigheten. Det finns säkert en färdig tidsplan för hur våra vägar en efter en ska skyltas om så frågan är om det går att stoppa processen. Det är klart att det går men frågan är vem som ska driva frågan.
Christer Engelhardt (s) har i riksdagen motionerat i frågan men som i alla motioner finns det inga krav utan ett allmänt resonemang kring problematiken och att man befarar att hastigheten kommer att sänkas ytterligare till 70 om inga insatser görs för att de gotländska vägarna ska uppnå den standard Vägverket kräver för en maxhastighet på 90 kilometer i timmen.

Om Vägverket anser att de gotländska vägarna har så dålig standard att de innebär en trafikfara att färdas på fortare än 70 kilometer i timmen finns det två sätt att åtgärda detta. Antingen sänker man farten eller så åtgärdar man vägarna så att de motsvarar svensk standard.
Att det senaste kostar pengar inser alla men frågan är då, fortfarande, varför vissa delar av landet ska ha traktorvägar medan andra får tunnlar och leder för miljarder.