Stoppa drevet mot jägarna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förbundet har under flera år kunnat notera en alldeles för liten representation av yngre i de egna leden. Av Jägareförbundets 195 000 medlemmar är endast omkring 10 000 25 år eller yngre. Och så har bilden sett ut under det senaste decenniet. Därför går man nu ut i en rekryteringskampanj. Bland annat skall de jaktlag som lockar med sig unga få en nål som erkännande från förbundet.
Det går att skönja åtminstone två kulturella anledningar till att intresset för jakt sjunkit bland de yngre. För det första är jakt en mycket fysisk företeelse, och sådant står allt lägre i kurs hos en generation van att ständigt vara uppkopplad och över huvud taget ha tillgång till bekvämligheter. Att jaga är ju snarast motsatsen - att gå från den skyddade världen in i den bokstavligt talat naturliga.
För det andra har ungdomskulturen sedan flera år genomsyrats av i bästa fall sentimentala och i värsta fall rent destruktiva förställningar om djur såsom ett slags andra människor, med samma rättigheter som "alla andra". Vildmarken och dess liv har blivit offer för en slags Walt Disney-uppfattning, i vilken djur är ett slags personer. För många barn är ett rådjur inte ett rådjur utan en Bambi, och en sådan får ju pappa inte skjuta - eller i värsta fall ens äta. Jakten som fenomen har under senare år utsatts för ideologiska attacker av ett slag man inte såg tidigare.
Men det är just därför Jägareförbundets insats berör mer än dess eget intresse av medlemmar. Jägare behövs! Något annat sätt än att jaga finns inte för att upprätthålla en balans mellan de olika bestånden i skogen, och sedan må stadsboende djurrättsideologer säga vad de vill.
Jakten behövs också som kulturfenomen. Svenskarna var en gång ett folk som inte bara älskade naturen utan också levde med och i den. I dag är det annorlunda. Att ingå i ett jaktlag är för många det sätt på vilket de kommer i handgriplig kontakt med naturen som de aldrig skulle få chansen till annars.
På landsbygden är det dessutom en del av kulturtraditionen, något som definierar livet utanför städerna. Kanske är det därför föreställningen om jägare som blodtörstiga vapenälskare har slagit sådan fast rot i debatten. Minns exempelvis hur jakten skildrades i filmen Jägarna för några år sedan. Precis som det är populärt att tala om höjd bensinskatt för miljöns skull är det alltid lika lätt att avfärda jägare som knasbollar - eliten i Sverige bor nämligen i storstäderna. Då blir debattklimatet därefter.
Förhoppningsvis ser vi fler ungdomar i skogarna nästa år.