Stoppa sprättarna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Formerna för övervakningen är komplicerade för den tekniskt oinvigde, och det är förmodligen en av förklaringarna till att den breda allmänheten inte har protesterat särdeles ljudligt. Men en enkel liknelse har trängt igenom tystnaden: att det handlar om precis samma sak som att en övervakningsmyndighet skulle få rätt att öppna varje brev någon svensk skickar eller tar emot.
Mer än så skulle egentligen inte behöva sägas för att förslaget skulle rakt ned i papperskorgen, men så har inte skett. I stället har den borgerliga regeringen valt att inte bara negligera principfrågan utan också göra det till en prestigevotering i vilken ingen principiellt sinnad ledamot tillåts rösta med sitt samvete.
Oavsett hur det går i den votering som tar vid imorgon är det ett grovt underbetyg för svensk konstitutionell ordning att det hela har tillåtits gå så här långt.
I en modern västerländsk demokrati bör det vara ett minimikrav att grundlagen sätter stopp för förslag som innebär att staten kan öppna medborgarnas brev utan att de vet om det, och speciellt på så godtyckliga grunder som FRA-förslaget stipulerar. Men i Sverige har vi uppenbarligen inte det skyddet.
Vi har ett lagråd som måste få yttra sig apropå grundlagen. Det konstaterade att brevöppningen gick för sig med några små justeringar. Men även om vi hade haft ett normalt grundlagsskydd hade det inte spelat någon roll. För i Sverige är Lagrådets yttranden just bara yttranden som den lagstiftande makten inte behöver ägna en tanke om den inte är på det humöret. Liksom är fallet med alla remissinstanser som har protesterat mot FRA:s övervakning.
All makt ligger i riksdagen. Och riksdagens ledamöter är på papperet fria att rösta som de vill men i realiteten bundna av partiledningarnas direktiv såvida de inte har kurage nog att stå emot trycket.
Sverige har sett flera exempel på det ohämmade partiväldets misshandel av demokratiska och principiella värden tidigare. Men det var under vänstervågens tid då makt var rätt och frihet var på socialdemokratisk nåder. Sedan dess har klimatet öppnats betydligt. Att en borgerlig regering återskapar sådana situationer var det nog få väljare som hade tänkt sig i valet 2006.
Men nu är vi där. Det svenska demokratiska systemet 2008 erbjuder till synes bara en enda spärr till försvar för medborgarnas integritet. Det är möjligheten att de folkvalda röstar med sitt samvete i morgon.