Den 7 april inleddes världens största demokratiska val i Indien. Det avslutas 12 maj och då ska de 543 ledamöterna av parlamentets underhus, Lok Sabha, ha valts i lika många valkretsar. 815 miljoner människor är röstberättigade och av dem är omkring 150 miljoner förstagångsväljare.
Många väljare, särskilt de unga, verkar anse att valet står mellan pest och kolera. Och det är inte svårt att förstå dem.
Kongresspartiet, INC, har styrt landet så stora delar av tiden sedan självständigheten att det alla problem i Indien kan identifieras med partiet. Många delar känslan att om och om igen ha röstat på partiet utan att någonsin ha fått det bättre. Därtill är partiets premiärministerkandidat Rahul Gandhi sonson till Indira Gandhi, den legendariska, trefaldiga premiärministern, och är därmed närmast den politiska eliten förkroppsligad.
Indiens andra stora parti, det hindunationalistiska BJP, styrs nu av Narenda Modi. Han må vara valets starkast lysande stjärna men han är knappast okontroversiell. Det främsta argumentet för Modi är ekonomiskt. Sedan 2001 har han styrt delstaten Gujarat som under hans styre har haft en dubbelt så hög tillväxt som i resten av Indien.
Korruptionen i Indien är bortom omfattande och antikorruptionsrörelsen har växt på senare år. Det är dock inte vad Modi kommer att föra med sig. Han går till val på vad som i praktiken är en sorts begränsad korruption som är mer förutsägbar och lätthanterlig. I stället för att behöva betala mutor i varje led räcker det med en. Näringslivet är med på noterna, det har inget intresse av att få bort mutorna men ser gärna ett enklare system, och backar därför Modi.
Mot Modi talar dock hans hindunationalism. Han har visserligen på ett inte främmande sätt tonat ned retoriken på senare år för att kunna få ett större genomslag i hela landet och det har gett effekt. Men många är fortfarande oroliga för vad som ska hända med Indien som en sekulär stat och minns upploppet i Gujarat för tolv år sedan där upp till 1 500 muslimer dödades. Statsapparaten, med Modi i spetsen, och polisen anklagas ännu för att ha varit medskyldiga till det som inträffade.
Men kvinnofrågan, som efter ett antal internationellt uppmärksammade gruppvåldtäkter, har stigit till ytan verkar dock inte göra något egentligt avtryck i valet. Alla kandidater ger frågan läpparnas bekännelse men ingen verkar hysa några förhoppningar om att de faktiskt menar det. Möjligen kan det komma att spela roll att välståndsökningen i Modis hemstat Gujarat inte har fördelats särskilt väl. Kvinnors ställning har varken stärkts materiellt eller socialt och inte heller andra socialt utsatta grupper har fått ta del av tillväxten.
När valet är genomfört väntar som alltid en omfattande kohandel. Många som väljs in representerar lokala partier och för att bilda majoritet måste flera av dessa köpas av de stora kandidaterna. Det är en dyr process som kraftigt bidrar till korruptionen som genomsyrar systemet. Indien må vara världens största demokrati, men det är inte den effektivaste.