Idag startar för många årets längsta lediga helg. Med långfredagen inräknad slår påsken julhelgen i antal lediga dagar i rad. Utom för dem, och de är inte så få, som arbetar även när det är rött i almanackan.
Trevlig helg till er alla!
??? Om demokratin hos den stora grannen i öster kan ni läsa här bredvid. Den har vi alla skäl att uppmuntra och stödja. Det görs inte med Jas-plan.
Dagens andra skribent har funderat över användningen av det lilla ordet som väckt de stora känslorna.
Som den uppmärksamme läsaren lagt märke till förekommer ”hen” då och då på båda GT:s ledarsidor. Det finns huvudsakligen två sätt att se på det. Antingen använder man ordet av praktiska skäl när könet på den man menar är okänt eller i sammanhanget ointressant.
Eller också ser man det som ett politiskt ställningstagande och vill i alla sammanhang verkligen markera att människor inte är sina kön och/eller visa sig solidarisk med personer med oklar eller växlande könsidentitet. Då tar man på sig en större och betydligt krångligare uppgift.
För egen del ser jag det tämligen odramatiskt. Det är klumpigt med konstruktioner som ”han eller hon” och ”han/hon” och i många sammanhang känns det konstigt eller fel att välja ett av de könsbundna orden. Då fungerar hen utmärkt.
Det gör det också att använda en könsneutral benämning när en sådan finns. Riksdagsledamot till exempel är sedan 1974 års regeringsform den officiella benämningen på våra parlamentariker. Bara 55 procent av dem är riksdagsmän. Kan vi inte äntligen vara överens om det även i språkbruket?
För övrigt är hen-vallen bruten även i riksdagens kammare om än i trots mot rekommendationerna. Lämpligt nog var det jämställdhetsministern som tog det kontroversiella ordet i sin mun. Till andra offentliga ställen där ordet smugit sig in hör Hovrätten för övre Norrland.
Alltså använder jag hen när det är praktiskt och ansluter mig till Språkrådets rekommendationer att inte använda någon särskild objektsform. Då blir det till exempel ”Jag ser hen.” Genitivformen blir hens: ”Det är hens mening.” Och vill nu någon göra sig lustig över att hen är det engelska ordet för höna så bjuder jag på det.
Att som Allfåns laborera med att avköna mer eller mindre kända texter kan vara roliga övningar men inte så mycket mer. Få vill på allvar avköna världslitteraturen. Det är något helt annat att låta bli att sätta kön på allmänmänskliga företeelser när det inte behövs.
Ni som läser den här sidan kommer således att stöta på ordet hen även i fortsättningen. Alltid retar det någon, som min gamla mamma brukar säga.