Stor risk för krig om oljan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Experterna är oense om hur mycket olja som finns kvar att hämta upp ur jorden. Men det flesta håller med om att det inte längre går att stoppa huvudet i busken och tro att problemet kommer att lösa sig självt. Till och med president George W. Bush tycks inse att det inte går att köra på som förut.
I sitt årliga tal om läget i nationen talade han sig varm för forskning om alternativa energikällor, och lovade att minska oljeimporten från Mellanöstern med 75 procent till år 2025.
Kontrollera oljetillgångarna
En blygsam målsättning med tanke på att bara drygt 10 procent av den olja USA förbrukar kommer från Mellanöstern, men tillräckligt för att förarga den saudiske ambassadören.
Bush sade ingenting om att USA måste skära ned den totala oljekonsumtionen genom att exempelvis höja bensinskatten och göra bilarna bränslesnålare.
De rika länderna i "väst" har vant sig vid att vara de huvudsakliga förbrukarna av olja, men också att kunna kontrollera oljetillgångarna i världen. Direkt eller genom de stora internationella oljebolagen.
Den situationen håller nu på att förändras. Regeringarna tar ett fastare grepp om sina oljetillgångar, och nationerna får mer att säga till om på oljebolagens bekostnad. Oljan blir mer och mer en politisk handelsvara.
Det skapar problem för det oljeslukande USA, som inte på länge säkrat några nya stora oljemarknader. Om man bortser från erövringen av Irak, men ingen vet vad som händer med den irakiska oljan på längre sikt.
Kina, Indien och Brasilien
Samtidigt ökar oljeförbrukningen snabbt i växande ekonomier som till exempel Kina, Indien och Brasilien. Dessa länder jagar nu febrilt olja runtom i världen.
De betalar bra för oljan, men gör också stora investeringar i de oljeproducerande länderna. Detta utan att ställa några politiska villkor, vilket är populärt i länder som har en smutsig byk att dölja.
Skriver man fram nuvarande trender för oljeförbrukningen, inser man att ekvationen inte går ihop.
Redan om några årtionden kommer Kina att ensamt behöva använda all olja som idag produceras i världen (en volym som inte kommer att vara större om 20-30 år, snarare tvärtom.
Idag släpps 15 000 nya bilar ut på den kinesiska marknaden - varje dag. Samma biltäthet som i USA betyder 650 miljoner bilar i Kina, något som naturligtvis är en omöjlighet med nuvarande teknik.
Landet måste lägga om kursen, men det gäller i än högre grad USA, som enligt Bushs egna ord är "missbrukare av olja".
Medan Kina fördubblat oljeförbrukningen under de senaste 10 åren, har USA "bara" haft en tioprocentig ökning. Men i ton räknat är det samma volymer!
Om inte både USA och Kina snabbt vidtar åtgärder, kan de hamna på livsfarlig kollisionskurs om oljan. Militära konflikter kan inte uteslutas, till exempel om det otidsenliga kungadömet i Saudiarabien kastas över ända och en ny regim börjar favorisera Kina framför USA.
Ökat samarbete
Även i Iran har USA och Kina motsatta intressen, som skulle ställas på sin spets vid en amerikansk-israelisk invasion.
Störningar i oljeflödet från Mellanöstern slår inte bara mot USA:s ekonomi. De skulle också drabba Västeuropa och Asien hårt.
Rädslan för en ny oljechock och det ömsesidiga ekonomiska beroendet tvingar förhoppningsvis fram ökat samarbete mellan de stora ekonomierna i världen för att fördela de knappa oljetillgångarna mer rättvist och utveckla miljövänliga alternativ.
Den hotande oljekrisen kan därmed vändas i något gott.