Stora frågor gick fullmäktige förbi
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ingen av dessa frågor behandlades på kommunfullmäktige i går.
De hetaste debatterna rörde vilka hamnavgifter de utrotningshotade betodlarna skall betala och en interpellation från Lilian Virgin (s) om förutsättningarna för bostadsbyggande på Gotland. Om jag förstod socialdemokraterna rätt så borde kommunen på något sätt se till att det erbjuds billiga hyreslägenheter på attraktiva platser för nykomlingar på bostadsmarknaden. Det är egendomligt att decennier av erfarenhet av deras egen bostadspolitik inte lärt dem att modifiera sina förväntningar. Är det detta som avses med att socialdemokraterna alltid befinner sig i opposition, även om de råkar ha makten?
Man skall egentligen inte ta det som kritik mot någon när jag konstaterar att de viktigaste frågorna går fullmäktige förbi. Fullmäktige är en beslutande församling, och inte primärt ett organ för allmän samhällsdebatt. Men jag kunde inte undvika, där jag satt i min stol, att önska att den allmänpolitiska debatten kunde få ta större plats. Så snart det märktes tendenser i den riktningen så var fullmäktiges ordförande Lilian Edwards där och bad debattören att hålla sig till ämnet. Det är många frågor som skall behandlas och en välskolad mötesordförande ser till att ansa debatten innan det drar i väg i tangentens riktning. Annars kan man bli sittande hela natten. Men ibland är det just i tangentens riktning som man kan komma till intressanta platser.
Annars måste jag i största allmänhet säga att jag är imponerad av det politiska intresset på Gotland. Åhörarna var fler än vad jag sett på något annat fullmäktige någonstans. Och det på ett kort "mellanmöte" som saknade egentliga publikknipare. Jag är nyfiken på hur det blir när dagordningen är tyngre.
Om det fanns någon publikknipare så var det presentationen som inledde mötet. Kerstin Blomberg från Rädda Barnen, åklagaren Susanne Wihlborg och rådmannen Eva Ernstson fick en halvtimme för att, efter en förebild från Linköping, presentera idén om ett Barnahus på Gotland. Meningen är att barn som utsatts för brott skall kunna ha alla sina myndighetskontakter på en plats, där myndigheterna också kan samverka. Om barnläkare, psykiatrin, socialtjänst, polis och åklagare kan arbeta tillsammans så är det bättre för barnen, men det ökar också möjligheten att dra förövarna inför rätta.
Det är viktigt att stärka brottsoffrens ställning. Det är naturligtvis extra viktigt när offren är barn. Barnahus verkar definitivt vara en idé som fullmäktige bör ta på mycket stort allvar.