Stora klasskillnader i Sydafrika
De eländigaste skjul av plåt och kartong finns i Sydafrika. Och rikedom.
Foto: OBED ZILWA
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Skjul av plåt och kartong
Det är nästan otroligt att så mycket kan hända på 15 år. Att en stat kan fungera och utvecklas, trots de väldiga problem den möter. Vad ser man av det under en två veckors turistresa? Vår reseledare, svenska Ingrid, som bor i Kapstaden, lämnar oss inte i okunnighet om någonting. Vi kör en hel dag genom Soweto, den svarta förstaden utanför Johannesburg.
Väldiga områden med de eländigaste skjul av plåt och kartongbitar, skräpigt och överbefolkat. Det som vi brukar se på tv. Men i Soweto finns också stora prydliga medelklassområden. Och stadsdelar med de mest fantastiska arkitektdrömmar, omgivna av prunkande trädgårdar. Tjänstefolk är det alltjämt gott om i Sydafrika. Klasskillnaderna är svindlande, även om rasåtskillnaden är borta. Regeringen gillar läget helt enkelt. "Mr Mandela ville att folk skulle jobba, inte tigga", säger Ingrid. Alla försöker hitta en födkrok. Man kan skaffa en hink vatten, lite putsmedel och trasor och slå sig ner vid vägkanten och tvätta, städa och polera bilar åt dem som har såna. Där får vi förklaringen till att varenda bil vi ser blänker som ny, ända ner till navkapslarna.
Läget är inte enkelt. Man gör sina misstag. Från början fanns tanken att köpa och stycka upp stora farmer och dela ut till den jordlösa befolkningen. Det gjordes, huvudsakligen på frivillig väg. Men efter ett tag märkte man, att de nya ägarna saknade kunskap om jordbruk, de lät jorden växa igen. Det ideologiskt rätta kunde ha lett till ekonomisk katastrof för landet, som skett i Zimbabwe. Numera är det projektet avslutat.
Miljoner svarta bodde mycket eländigt. Regeringen låter riva skjulen och bygga små prydliga hus åt invånarna, som får hyra mycket billigt. Men - snart märkte dessa, att man kunde tjäna en slant på att låta nån annan hemlös bygga ett litet skjul på tomten. Det betyder el och vatten för en familj till. Vi såg många såna områden. Eller man kanske sålde huset och ställde sig i kö som hemlös för ett nytt hus.
Kriminaliteten ett problem
Förr var de svarta utestängda från stadskärnorna. Numera är det tvärtom. I Pretorias centrum ser vi bara färgade människor. Det betyder att vita har flyttat ut till förstäder, alltjämt föredrar de att bo för sig själva. Det är väl de som skall betala skatterna, kanske fem procent av befolkningen. Resten har för små inkomster. Hur håller man ihop ett land med elva officiella språk, där varenda vuxen svart människa har egna erfarenheter av förtryck och förnedring? Kriminaliteten är ett av de stora problemen. Regeringen anstränger sig verkligen på många områden. Det finns fungerande sjukvård. Det finns grundskola för alla, tyvärr dock med någon avgift. Vägarna är i förnämligt skick. Kollektivtrafik fungerar. Man drar in el och vatten i fattiga områden. Numera bekämpas hiv/aids.
Sydafrika är ett rikt land
Tyvärr kämpar den dock i hård motvind. Fattiga, arbetslösa människor väller in från det fattiga Moçambique, från det sönderfallande Zimbabwe. Det måste kännas som att alltid ligga ett steg efter verkligheten.
Sydafrika är ett rikt land med en befolkning full av självförtroende. De måste hitta sin egen väg. För dem finns knappast något exempel i världen på hur man utvecklar ett samhälle som verkligen är "mångkulturellt".