Så fick vi då nytt bränsle till skoldebatten. Det fria skolvalet har i sig orsakat både ökade kostnader och inneburit större skillnader mellan skolornas resultat.
Både Lärarnas Riksförbund och Skolverket slår nu i dagarna fast denna trista situation.
Här på Gotland har vi med frenesi och stundtals högt tonläge, mer ägnat oss åt att debattera landsbygdsskolornas vara eller icke vara.
I mindre utsträckning hur vi debatterat hur vi med befintliga resurser ska kunna öka elevernas kunskaper. Gotland har generellt hyggligt bra skolor.
I Lärarförbundets ranking hamnar vi på 34:e plats över de bästa skolkommunerna i landet. Mycket bra. I Skolverkets ranking återfinns vi på 112 plats. Inte så dåligt det heller. Det som är dåligt är däremot, att precis som Lärarnas Riksförbund och Skolverket slår fast är de stora skillnaderna i kunskaper mellan eleverna i de gotländska skolorna.
Stora skillnader på Gotland
Granskar man Skolverkets rapport om slutbetygen i årskurs 9 läsåret 2010/11 framgår att den bästa skolan på Gotland är Atheneskolan (friskola) där 96 procent av eleverna nått målen i alla ämnen.
I andra ändan återfinns Romaskolan där 71 procent når samma mål. Det handlar som framgår inte om några enstaka procentandelar, utan om stora skillnader.
Gör de gotländska eleverna samma rationella val som övriga elever i landet, man väljer den skola man har bäst förutsättningar att nå goda betyg? Sannolikt. Det heter ju som bekant, man är sig själv närmast. En ytterligare förklaring kan vara föräldrarnas utbildningsbakgrund. Föräldrarna till elever på Atheneskolan har en högre utbildningsbakgrund än föräldrarna på de övriga av öns grundskolor.
Samtidigt visar forskningen att sammanhållna klasser är bra både för de duktiga eleverna, och de som inte är så duktiga.
Det förefaller som de nationella problemen även är de gotländska. Har vi en tillräckligt bra skolorganisation för att i stället minska skillnaderna? Hur kunde det bli så här?
Sammanhållen och likvärdig
En grundtanke när den svenska grundskolan byggdes upp var att skolan skulle vara sammanhållen och kompensatorisk. Den svenska grundskolan som skulle bli ett flaggskepp i det socialdemokratiska folkhemsbyggandet har istället blivit ett slagträ i den politiska debatten där resultaten och situationen i skolan blivit allt sämre.
Detta trots, eller kanske mera riktigt, på grund av, alla bombastiska utfästelser från Jan Björklund som nu har haft nästan sex år på sig. I år fyller den svenska grundskolan 50 år.
Skulle hålla ihop Sverige
Tage Erlander och Olof Palme talade på sin tid med ideologisk skärpa om att skolan skulle bli ett socialt kitt för att hålla ihop Sverige. Det har blivit tvärtom.
De skulle rotera i sina gravar om de såg hur mammas och pappas utbildning och ekonomi betyder allt mer för elevernas resultat.