Vi lever i 2014, trettio år efter året då Georg Orwells dystra framtidsroman utspelar sig. Även den som aldrig läst ”1984” har förmodligen hört talas om det framtida övervakningssamhälle som utmålas. Begreppen ”storebrorssamhälle” där medborgarna ständigt övervakas av staten och ”nyspråk” för omskrivningar av typen ”krig är fred” och ”okunnighet är styrka” har där sin grund.
Boken utgår naturligtvis från förhållandena på 1940-talet när den skrevs i skuggan av andra världskriget och atombombshotet. Mycket blev annorlunda. Totalitära stater har vi förvisso sett men dessbättre inte i den omfattning Orwell förutspådde.
Övervakningssamhället känns däremot obehagligt lite avlägset. Staten har inte ögon hemma hos oss men väl i det informationsflöde som genomströmmar inte bara hem och arbetsplatser utan praktiskt taget finns överallt. Vi vet inte vem som tar del av vad eller när och hur det sker.
Svensk signalspaning eller kommunikationsspaning, eller spionage om man så vill, har vi länge känt till och Försvarets radioanstalt, FRA, är ingen hemlighet. Uppgifter från den amerikanske avhopparen Edward Snowden, tidigare konsult åt den amerikanska motsvarigheten NSA, har gjort oss medvetna om mer omfattande samarbeten mellan amerikansk och svensk spaningsverksamhet än vi trott. Även andra länder finns med i informationsutbytet.
Oron verkar ändå inte särskilt stor bland allmänheten. Inte är de på FRA intresserade av mig, är det lätt att tänka. Men håller vi inte på att flytta gränser här? Att göra normalitet av något som kan missbrukas i nästan obegriplig omfattning.
Vi har alla i takt med den tekniska utvecklingen ändrat vår inställning till vad som är och ska vara privat och offentligt. Många är vi som vill synas, är öppenhjärtiga på sociala medier och sprider information om oss själva utan att tänka särskilt mycket på det. Uppvaknandet kan bli mycket obehagligt när det visar sig att flödet inte går att styra.
Företag och organisationer får inblick i våra vanor och kan göra egna profiler på eller åt sina kunder och uppdragsgivare. Livsmedelsaffären vet vad jag brukar handla och lockar med rabatter på just de varorna. Sökmotorer skräddarsyr information åt mig på nätet. Det är inte en ”Storebror” som ser oss, det är en hel syskonskara och de är alla större och starkare än jag som enskild kund, konsument eller medborgare.
Att bromsa den tekniska utvecklingen är varken önskvärt eller möjligt. Men vi borde ifrågasätta mer och ge informations- och integritetsfrågorna en betydligt större roll i den offentliga debatten.