Under många år kämpade socialister och liberaler för att få allmän och lika rösträtt. 1921 blev det så. Svenska folket fick äntligen säga sin åsikt i allmänna val.
Under den långa socialdemokratiska regeringstiden genomfördes många rättvisereformer. Felaktiga lagar, som kriminaliseringen av homosexuella, ändrades eller togs bort. Vi fick allt mer fria demonstrations- och yttranderätt och vid valen kunde vi byta ut de styrande.
Ekonomisk fartblindhet
Men någonstans på vägen gick det snett, som Lars Lundström är inne på den 6 september. Idag tycker var fjärde ung människa att demokrati inte är så viktigt. Eva Bofride följer upp det den 7 september. Men ingen av dem vet egentligen varför det blivit så.
Det vet inte jag heller, men även jag har en teori. Lågutbildade har sedan länge haft svårt att få jobb. Det har varit så sedan början på 1970-talet och har bara förvärrats. Idag har även högutbildade svårt att hitta jobb. En hel generation unga ser istället hur en liten klick svenskar drabbats av den svåra sjukan ekonomisk fartblindhet.
De tar för sig av den allmänna kakan och ger sig själva månadslöner som för en vanlig anställd ser ut som årslöner. Jätteföretag lägger ner stora arbetsplatser utan känsla för vare sig anställda eller bygd medan aktiekursen stiger.
De ser hur politiker fifflar med kvitton och hur myndigheter anordnar jättefester för sig själva. De ser hur kommuner slösar med skattemedel och inte ens orkar kolla de fakturor som oseriösa byggnadsföretag lurar dem med.
Samtidigt ser de att de själva får gå utan jobb och knappt utan ersättning för att trygghetssystemen urholkats, medan regeringsförespråkarna förvånat menar att vi visst har ett bra socialt skyddsnät i Sverige.
Korruption avslöjas
De ser på avslöjande TV-reportage om hur korruptionen ökar och lär sig att det gäller att blåsa någon för att kunna få det lika bra.
Kanske ska man se på sommarens händelser i Ojnareskogen i skenet av detta? De som aktiverade sig där och olovligen trängde sig in på arbetsplatsen för att stoppa arbetet tror inte på demokratin längre?
De som aktivt har uttalat sig om hur rätt det var att göra dessa olagliga aktioner tror inte heller på demokratin längre? De misstänker företag, politiker och domstolar som en del i den ekonomiska fartblindheten som bara skor sig själva?
Kanske är det så att det har gått för långt med polariseringen i samhället? Ett samhälle där allt fler lever på socialbidrag medan de rika blir rikare, är inte bra för att främja demokratin. Vi måste återerövra tron på demokratin. Det kan bara ske om alla har samma möjligheter och att alla ska kunna få ett arbete. Det räcker inte med Rut och Rot, privatiseringar eller sänkt moms. Det måste till så mycket mer.
Var och en har sitt eget ansvar för att regler följs och för att motverka korruption och vänskapspolitik, inte minst de som idag har en väsentligt högre inkomst än medelinkomsttagaren.