Storregioner illa stukade

Politik2007-06-13 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På Gotland har det spridits en märklig stämning. I februari presenterade Ansvarskommittén sin utredning, som föreslog en ändrad regional indelning av Sverige. Utredningen krattade manegen för ett ensiffrigt antal storregioner, och det var uppenbart att det var meningen att Gotland skulle insorteras som bihang i en huvudstadsregion.
Men utredningen misslyckades i stora delar med att motivera vad som gjorde denna ändrade regionala indelning nödvändig. Det finns exempelvis inget som tyder på att stora landsting skulle vara mer effektiva än små landsting. I den nationella debatten har det blivit alltmer uppenbart att Ansvarskommitténs slutsatser har ett bristande stöd. Egendomligt nog har den gotländska debatten svängt åt andra hållet sedan februari. Regionala politiska företrädare har gett uttryck för en inlärd hjälplöshet, och framställt det som om Gotland står inför ett regionalpolitiskt faktum. Det skulle, har det sagts, vara bäst att foga sig och göra det bästa av situationen. Nästan som om de i hemlighet önskar uppgå i ett större sammanhang så att de kan avstå en del av sitt ansvar.

I går blev det uppenbart att det absolut inte är så att Ansvarskommitténs förslag med automatik blir politisk verklighet. Tvärt om. En så genomgripande omorganisation av Sverige kan inte genomföras utan en betydande partipolitisk enighet. En debattartikel i Dagens Nyheter i går, författad av moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, visar att den enighet inte existerar. Rubriken var "Nu tänker vi stoppa Svegfors storregioner". Ansvarskommittén leddes av landshövdingen Mats Svegfors.

På fredag kommer moderaternas partistyrelse att ta beslut om ett förslag som skall presenteras för partistämman. Där slår moderaterna fast att en ändrad regional indelning inte kan dikteras ovanifrån. Partiet anser också att det måsta finnas utrymme för olika lösningar i olika delar av landet, eftersom förutsättningarna är så olika. Och det skall inte förekomma några regler för hur stor eller liten en region får vara.

Gotland har alltid varit ett litet län, med speciella förutsättningar. Men Gotland har också samarbetat med andra regioner för att lösa de problem som regionens relativa litenhet har förorsakat. Det finns utrymme för att arbeta på det sättet även i framtiden.
Kanske slipper vi nu de inslag i regiondebatten som beskriver utvecklingen som ödesbestämd.