Storregioner löser inte våra problem ...men skapar några nya

Politik2007-02-28 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I går presenterades Ansvarskommitténs beryktade betänkande. Ryktena visade sig vara välgrundade. Kommittén föreställer sig ett Sverige med mellan sex och nio storregioner, där statens myndigheter följer samma regionala indelning i sin egen organisation för att samverkan skall bli effektiv. Problem i sjukvården är enligt kommitténs ordförande Mats Svegfors den drivande kraften bakom insikten att landstingen blivit för små. Utvecklingen och tekniken går framåt så snabbt att dagens landsting inte klarar av att hänga med.
I viss mån är detta en utveckling som Gotland redan har gått igenom. Sveriges minsta landsting har tvingats söka samarbeten över länsgränsen för att kunna lösa vårduppdraget. Gotland löste inte uppgiften genom att ansluta sig till ett annat större landsting.

I ett särskilt yttrande påtalar moderaterna Carl Cederschiöld och Göran Lennmarker att det inte finns några data som visar att stora landsting verkligen skulle bedriva sjukvård bättre eller effektivare än små landsting.
Betänkandet genomsyras av en övertro på att offentliga beslut blir rationella och effektiva, bara man lyckas rigga de perfekta förutsättningarna. Vem tror egentligen på att superlandsting skall gå i land med något som landstingen misslyckas med?
Storregionerna skall inte bara skapas för sjukvårdens skull. Andra frågor där kommittén tror att storregionerna kan fungera bättre än dagens landsting och län är infrastrukturen och kollektivtrafiken. Men det är svårt att se hur detta skulle påverka Gotland positivt. Med vem skall Gotland samverka kring vägbyggen, järnvägar eller busslinjer?

Gotlands problem är speciella, och det finns ingen annan region som är en naturlig samarbetspartner.
Däremot är storregionerna förbundna med uppenbara risker för Gotland. Om statens myndigheter skall organiseras så att deras regioner överensstämmer med storregionernas så innebär det att beslut kommer att flyttas härifrån.
Kommittén har inte ritat några egna officiella kartor. Det är tänkt att Sveriges kommuner och landsting till år 2010 lydigt och på eget initiativ skall samla sig i lagom stora regioner. Efter 2010 skall staten vara mer "aktiv" för att ta itu med de landsting som inte anslutit sig någonstans.
Kommitténs huvudsekreterare Martin Olauzon påpekar att samarbetsdiskussioner redan pågår i nästan alla landsting, men inte på Gotland. Det har sina naturliga orsaker. Och Mats Svegfors tror inte att något landsting kommer att tvingas in i en storregion. Det får vi verkligen hoppas.

På Gotland bör vi använda tiden fram till 2010 till att diskutera hur vår relation med staten bör förändras, när resten av Sverige förändrar de regionala gränsdragningarna.