Stort behov av hjälp i hemmen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag har också arbetat två år i Tanzania. Första morgonen satt jag på trappan till mitt hus, när en svart flicka kom gående och sträckte fram sitt rekommendationsbrev. Sen var Batilda min "house girl" i två år. Har aldrig haft det så bra. Hon visste hur allt skulle göras, och hennes mat var så god att jag trodde jag fått tillbaka min mamma.
En idealistisk amerikansk lärare på min skola förklarade, att han behövde ingen hushållshjälp. Så gick han i sin skrynkliga skjortor. Men snart insåg han ju, som familjen Flemming, att det fanns någon som behövde inkomsten av att jobba hos honom.
Varför så fult?
Varför är det så fult att ha någon som arbetar i ens hem? Vi har läst så många skildringar av hur tjänstefolk i äldre tid hunsades och förnedrades. Så var det kanske.
Min mamma hade varit "jungfru" på 20-talet. Hon skämdes inte för det. Berättade gärna om de familjer hon tjänat hos. Och jag har bara bra minnen av de flickor som såg till mina barn när jag jobbade i skolan.
Både Malin Dahlström och Ingrid Thunegard har skrivit om det här med skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Ingen av dem nämner dock varken "barnfamilj" eller "svartjobb". Det är ju just dessa två företeelser som visar, att det finns ett stort behov av hjälp med hushållsarbete. Men det får man inte låtsas om i Sverige. Och så drar man fram den ensamstående mamman med mycket låg lön - om inte hon har råd, då skall ingen annan ha det heller.
Svårt se logiken
Det är svårt att se logiken i Dahlströms resonemang. Skulle verkligen inte de flesta barnfamiljer i Sverige ha råd med säg 100 - 150 kronor i timmen för att få huset städat en gång i veckan. Så att de själva kan ägna sig åt andra saker.
De har råd att köpa dyra, bensinslukande bilar. De har råd att lägga flera miljoner kronor på att bo bra. Vad kan det bero på att de inte anlitar "vit" hushållshjälp? Fast 300 kronor i timmen kan nog vara avskräckande för många.
Det här handlar inte om pengar. Det handlar om hur vi tänker. Ingen ser ner på kvinnan eller mannen som städar på kontor. Men om han skulle städa i privata hem, då är det "pigjobb" och det är fult det. Dahlström kan visst tänka sig skattesubventionerat arbete men bara i den offentliga sektorn - sätta upp gardiner för gamla, tyckte Göran Persson.
Här finns ett av socialdemokratins dilemman i vår tid. LO och därmed regeringen vägrar att se att hela arbetsmarknaden har förändrats.
Deras struktur är uppbyggd för stora starka företag, som balanseras av starka fackförbund. Och så har vi då den offentliga sektorn för alla tjänster som människor kan behöva. Över alltihopa vakar ombudsmännen - det mest svenska av allt. Men här handlar det om småföretag, och hur skall facket kunna styra dem?
Arbetarrörelsen var mycket framgångsrik i det samhälle där den växte fram. Skulle det inte vara möjligt att utveckla en politik för det nya samhället. Där människor i stor utsträckning arbetar i små tjänsteföretag. Det är där utvecklingsmöjligheterna finns.
Är du med i facket är du trygg om du blir sjuk, arbetslös, gammal. Men hur ser villkoren ut, om egenföretagaren blir sjuk? Ingen vikarie kan göra hennes jobb. Och vem vågar anställa i ett litet företag, det kan bli så dyrt att företaget går omkull.
Inte något stöd
Vi vet också, att vi har en växande grupp människor som aldrig får del av de fackliga förmånerna, därför att de inte kommer in på arbetsmarknaden. De uppmanas "starta eget"
Sen finner de, att dagens politik inte ger något stöd för dem. De starka LO-grupperna, de röstar väl snart moderat allihop. Alla de utanför, de borde vara "socialdemokratins folk".