Kina är en av EU:s mäktigaste handelspartners. Kinas makt över världen bara växer och västvärlden böjer sig. I Kina censureras så väl medier som internet. Kinesisk frihet finns inte och klasskillnaderna är enorma i det stora landet.
Det är en kommunistisk diktatur som gör allt för att måla upp kulisser, som försöker visa en perfekt yta.
Det är sällan som Kinas brott mot mänskliga rättigheter och brist på demokrati lyfts fram. Få talar om Kinas grymma ockupation av Tibet eller Kinas stöd till Burma och Nordkorea.
I gårdagens GT, kunde du läsa om Sven Englund, en utbytesstudent och bloggare. Som pressades och tvingades ut ur Kina för att han var obekväm för den kinesiska regimen. Han uppmuntrade människor att delta i en manifestation för frihet.
Kina vågar inte gå så hårt åt utländska medborgare som mot sina egna medborgare, eftersom det skulle kunna vara negativt för landets rykte. Det som Englund utsattes för borde dock vara tillräckligt för en protest från den svenska regeringen. Men kanske är handelsförbindelser och ekonomiska vinster, än en gång, viktigare än demokrati och mänskliga rättigheter.
Förra årets fredpris gick till den kinesiske regimkritikern Liu Xiaobo som bland annat var aktiv i protesterna på Himmelska fridens torg 1989. Kina hotade då Norge med sämre förbindelser till Kina, när inte det fungerade varnade Kina alla länder från att delta i Nobelceremonin. Under våren har vi i media kunnat följa utvecklingen runt den fängslade konstnären Ai Weiwei. När han frigavs, utan att formellt ha åtalats, var det med restriktioner om att inte blogga. De kinesiska brotten mot mänskliga rättigheter lyfts då och då upp i media, men trycket från omvärlden är inte tillräckligt hårt på Kina.
Kina fortsätter använda sin position som ekonomisk stormakt, för att förtrycka sin egen befolkning.
Sven Englund backade inte för de kinesiska myndigheterna. Det krävs stort mod för att stå upp mot en regim som den kinesiska. När ska de demokratiska stormakterna få mod att sätta ned foten?