Lite tillspetsat kan man säga att Gotlands 80 mil kust är vårt största bekymmer. Det är den som gör oss till en ö med allt vad det innebär av avstånd, kommunikationsproblem och väderberoende.
Men då får man inte glömma att den samtidigt är vår största tillgång. Utan läget och stränderna var Gotland inte var det är och vad det har varit genom århundraden och -tusenden.
Vi som vandrat runt hela ön, och vi börjar bli rätt många, kan vittna om den fantastiska känslan att faktiskt kunna gå i strandskvalpet hela vägen med mycket få undantag.
Några industriområden, några klintar utan strandremsa, några hamnar, annars kommer man fram överallt. Inte alltid problemfritt. Tro mig, jag har trampat igenom isen i dyiga vassruggar, halkat av våta spångar och ålat under taggtrådskrönta stängsel. Följer man regeln om att gå så nära vattenkanten som möjligt kan man, beroende på årstid och väderlek, tvingas att klafsa omvägar långt upp i vattensjuka skogar, vada genom brännnässlefält och leta sig fram till snåriga vadställen.
Det förekommer enstaka hus nära vattnet där man märker att de boende försöker sträcka ut tomten, klippa gräset lite längre ut, ordna en sittplats, sätta dit en blomma. Där kan det kännas lite obekvämt att gå, som att man stör.
Att bo vid vattnet är efterfrågat idag. Det fanns en tid när det på många håll var mest attraktivt att bo ”upp ei sokni”, med god jordbruksmark nära kyrka, skola och affär. Strandnära bodde de som högg sten och brukade mager strandjord. Väntade klimatförändringar och stigande vattenstånd kan få oss att omvärdera närheten till vattnet igen. Det där vet vi inte så noga, det vi vet är att har vi en gång bebyggt stranden är det svårt att ta den tillbaka.
På Gotland har ingen särskilt långt till strand som är tillgänglig. Det är en rikedom att bevara. Vi har inte heller ont om mark.
Höga hus och byggen i höga lägen har gett många havsutsikt. Det är bra att de som vill kan välja det, men blir mestadels dyrt. Redan idag är det ofta omöjligt för bygdens unga att köpa hus på Fårö, östergarnslandet och Storsudret. Konkurrensen från fritidsboende med stora plånböcker blir för svår. Inte vill vi ha det så längs Gotlandskusten.
Det kan finnas områden i andra delar av landet där strandskyddsdispenser är motiverade. I områden med många små insjöar behöver kanske inte alla stränder avsättas till allmänheten.
På Gotland har länsstyrelsen sagt nej till strandnära nyetablering och slagit vakt om det strandskydd som har som syfte att ”långsiktigt trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur och växtliv.” Det är jag tacksam för.
Låt stranden vara allas.