Gustaf Hoffstedt gör i gårdagens GA som moderater brukar. Han försöker säga att han agerar för de som inte har så stora inkomster fast resultatet blir att de som har mer drar längsta strået.
Ungefär som med jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt; när de ger fler kronor i plånboken för läkaren och direktören pekar man i den borgerliga retoriken på att lärare och metallarbetare också får avdrag, fast mindre förstås.
Med generösare tillämpning av strandskyddet blir det lägre murar mellan samhällsklasserna, tänker sig Gustaf Hoffstedt troskyldigt. Är det troligt?
Tror verkligen Gustaf Hoffstedt att utbudet av bostäder längs kusterna skulle pressa ner priserna på strandtomter? Att det skulle bli lätt för gotländska ungdomar att konkurrera ut storstadsbor med högre inkomst och lägre skatt på jakt efter sjönära fritidshus?
Ska man tillämpa läran om tillgång och efterfrågan får man allt ta med några fler ingångsvärden. Som det Gustaf Hoffstedt själv skriver, att vi har en av världens mest konkurrenskraftiga och starkt växande städer på bara några timmars avstånd - om man väljer det långsamma sättet. Urbaniseringen är av någon anledning särskilt kraftig i Alliansens Sverige. Det har inte resulterat i att folk väljer att skriva sig på ön i någon större omfattning.
Om det bara var bristen på bostäder i attraktiva lägen som var orsaken till att Gotland inte lyfter i befolkningsstatistiken skulle det väl inte stå osålda lägenheter mitt i världsarvet? Vem har förresten sagt att nya hus är fula?
På något sätt verkar Gustaf Hoffstedt också tycka att det finns lika starka skäl att göra undanta i strandskyddet för bostäder som för näringsverksamhet. Jag vet inte jag, att hamnar byggs vid stranden är kanske ändå en någorlunda rimlig prioritering. Och att anläggningar för utskeppning av sten och cement sker längs kusterna förefaller också tämligen logiskt. Bostadsbyggande är faktiskt lite mindre platsberoende.
Sedan kan jag berätta för Gustaf Hoffstedt att ställen som är besvärliga att ta sig fram på som strandvandrare, vassruggar och brännässlesnår och annat, ofta är mycket lågt liggande och definitivt inga ställen att bygga på med tanke på kommande höjning av havsytan.
För de flesta gotlänningar är möjligheten att somna till strandsvall begränsad till husvagn eller tält eller kanske rentav en förhyrd villavagn. Därmed är den tillgänglig, om än tillfälligt, för väldigt många. Det gillar jag.
”Varför måste i princip all gotländsk kust skyddas från bostadsbyggande”, undrar Gustaf Hoffstedt. Jag trodde han hade förstått vad jag menar men jag tar det gärna igen: För att den gotländska stranden ska vara tillgänglig för alla, inte bara för dem som kan bygga där.