Landskap, skog, vindkraft och strandskyddsbestämmelser har en påverkan på människors intressen långt vidare än som tillåtits komma fram i tidigare diskussion.
Under det gångna året har människor på landsbygden försökt att skrika ut att frågorna i allra högsta grad är komplexa och knappast entydiga.
I DN har Maciej Zarembas reportage "Skogen vi ärvde" lyft samma frågor och med en obehaglig vidd som slår långt in i framtiden. Ett tänkesätt som allt för länge har fått fortgå utan motstånd och som i många stycken är irreparabla.
Synen på bruket av skogen av olika aktörer kan likställas med synen på strandskydd och övrigt landskap av näst intill samma aktörer. Att människor bor och lever i samt njuter av samma landskap är en bortglömd tanke. Det har uppstått ett måste, att det skall njutas enligt lagar och förordningar och ett dumsnålt sätt att utnyttja regelverk över huvudet på protesterande befolkning.
Vem avgör skönheten?
Är det rimligt att länsstyrelsen skall bestämma var öbon skall få sätta upp växthus på sin tomt eller hur kyrkogårdsförvaltningen får sköta körkgårn, när samtidigt Trafikverket mejar ner träd längs våra gotländska vägar utan en estetisk tanke. Det ser lika illa ut som när gräsklipparen har slunkit in i rabatten och blomstänglar hänger och dinglar på en rakad gräsmatta.
Skönhetsupplevelser i vardagen, rekreation i landskapet kan uppenbarligen bara ske på de villkor politiker, länsstyrelse, naturvårdare, skogstyrelse, skogsbolag för att inte tala om olika typer av naturskyddsföreningar har upprättat.
När Naturvårdsverket vill skydda den håriga dolkstekeln på norra Gotland och denna utrotningshotade insekt går före lokalbefolkningens dricksvatten, då har det inte bara gått snett, utan rent åt helvete.
Sen kommer alla ursäkter och alla förklaringar och "du måste förstå att". Men de vettiga samtalen och ständigt pågående samtalen om vad vi gör med vår natur, våra skönhetsupplevelser, vår lusta, det som får oss att utstå vardagen, nedläggningar, sparreformer, höga färjepriser, just de samtalen uteblir.
Expertens syn på landskapet
Samma fysiska landskap kan tolkas, upplevas och återges på olika sätt av olika aktörer i olika sociala positioner. Forskning visar på att det finns ett glapp mellan å ena sidan expertens syn på landskapet som ofta är formell och teknisk, medan vanligt folks intryck av landskap och landsbygd bygger på mera känslomässiga upplevelser.
Det som är väsentlig att förstå för den så kallade expertisen är att dess tolkning av strandskydd, vindkraft eller landskap inte nödvändigtvis är mer neutral, klokare eller värdefullare än vanligt folks utläggningar och perspektiv på samma frågor. Det är klara skillnader i känslor och tolkningar och det får i sin tur konsekvenser. Långtgående konsekvenser och utarmning. Samtidigt ligger det ett mervärde i landskapet i form av mark, skog och strand, som inte bara är rekreation utan ett kapital för utveckling i olika bygder och orter.
Med den tolkning eller övermakt som finns i politikers och tjänstemäns värderingar av regelverk, blir samma utvecklingspotential inget annat än inbyggda bromsklossar, svåra att ta sig runt i ett senare skede.
Östtysk maktstruktur
Hur återinför man björk och rönn i en concortaskog på kort sikt? Eller modifierar en strandskyddslag som på Gotland liksom i Arjeplog blivit ett recept på avfolkning av ett landskap?
Hur kom det sig att Sverige blev det land som tog över den maktstruktur som Östtyskland lämnade bakom sig. Smäll på fingrarna råder ständigt. För att inte tala om angiveri.
Människa, du borde lyssna till hur du resonerar, tänka igenom varför du tar de beslut du tar.
Är det för en framtida utveckling av ön och möjlighet för kommande generation? Eller arbetar du endast för att just din åsikt skall råda och gömmer dig bakom förordningar eller det otroliga munsläppet:" att så har vi alltid gjort.